Väderberoende

Som de flesta vet som känner mig så är jag helt besatt av mitt utseende (eftersom jag inte har någon personlighet så måste jag jobba lite hårdare på det yttre :-). I utseendet ingår kropp, kläder, hy, smink mm, men jag är lite extra upptagen av mitt hår och min frisyr. Diverse mer eller mindre lyckade frisyrer och färger har passerat revy genom åren. Ett riktigt bottennapp var tidigt 1989 när jag var au-pair i Brighton. Av någon egendomlig anledning valde jag att klippa mig på landet, dvs i metropolen Hyltebruk. Före besöket hade jag en relativt kort råttfärgad frisyr. När jag åter igen steg ut på Hyltes pappersbruksstinkande gator hade jag kort, superkrulligt, rött hår. Visst är det märkligt. Dessutom var jag likblek och extremt spinkig. Det är en gåta att au-pairfamiljen släppte in mig... Jag trodde länge att jag hade rakt hår, men med åldern kom självfallet. Det komplicerade mina morgnar lite extra eftersom jag måste blåsa håret för att det inte ska skeva åt olika håll. Jag bor i ett land där det regnar lite mer än i andra länder och dessutom i en stad som är lite fuktigare och regnigare än det svenska genomsnittet. London är inte direkt känd för sitt torra och varma klimat det heller. När solen skiner beter sig mitt hår nästan som jag vill. När det regnar lever det sitt eget lilla liv. Se själva och ni förstår hur jobbigt jag har det....