Det här är min kisse (och min mammas kisse). Jag tycker massor om min kisse. Min kisse är tjock och mjuk och kelig och kan inte jama. Jag klappar och fjäskar och pratar med kisse. En gång viskade jag till och med "I love you" till kisse. Kisse ligger väldigt högt på min tio-i-topp. Vi tog en promenad i solen kisse och jag. I hagen gick tjuren. Kisse stelnade till, jag slutade andas och tjuren började sakta avancera mot oss. Kisse sprang, jag sprang och tjuren sprang. Hagen tog slut; vägen tog inte slut och kisse och jag kunde pusta ut. Kisse tycker inte om att vara med på bild.
31 okt. 2011
8 okt. 2011
Scott Monument
Det regnar idag; sådant där regn som man blir så blöt av. Småregn som liksom omsluter en och man inte kan skydda sig emot med paraply. Annat var det igår. Solen sken och hela kroppen bara spritte av iver att komma ut och iväg. Det fikades och det shoppades och hux flux stod vi vid foten av the Scott Monument (minne till Sir Walter Scott). Till priset av £3 fick vi klättra upp för en klaustrofobiskt trång spiraltrappa. Det var värt pengarna och obehaget. Utsikten var oslagbar.
![]() |
| Monumentet |
![]() |
| På väg upp |
![]() |
| Spiraltrappan |
![]() |
| Balmoral Hotel, Calton Hill och havet |
![]() |
| Prince's street sett uppifrån |
![]() |
| Slottet |
Hallelujah moment
7 okt. 2011
Svenskt
"Och årets nobelpristagare i litteratur är....Tomas Tranströmer". Då började jag gråta. Inte för att TT fick priset eller för att xx inte fick det eller för att Peter Englund har en sådan ljuv röst, utan helt enkelt för att det är något så svenskt över hela företeelsen. Det talades om snö i Lappland. Mitt hjärta började slå lite snabbare och jag omslöts av julkänsla och vinter - svensk jul, svensk vinter. Heja Sverige!
4 okt. 2011
Mys, fika och bok
På hemvägen slank jag in på Paperchase som säljer pennor och papper och en massa andra pryttlar. Det glittriga julbordet sög tag i mig. Jag fick verkligen lägga band på mig för att inte köpa en hel säck med jul. Åhh vad jag älskar färg och glitter och ljus!!!
2 okt. 2011
På tur
När solen lyser från klarblå himmel väljer man gärna bort gymet för att istället packa ryggan, snöra kängorna och ta 44an till The Pentland Hills. Fem timmar och fem berg senare var jag helt slut, men också alldeles bubblig och lycklig över alla intryck och den extrema ansträngningen. Bilderna får tala för sig själv.
![]() |
| Det här blir en enkel match... |
![]() |
| Blåsigt på toppen av West Kip |
![]() |
| Bääää |
![]() |
| "Yay, I did it" |
![]() |
| Snart framme |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
















