Livet är underbart. Jag, som enda tjej, har precis tillbringat en hel helg med 9 vältränade, fräscha grabbar i ett hus mitt ute på landet. Visst låter det helt fantastiskt. De var där för att springa halvmara i Stratford. Jag var där för att umgås med min bror, som genast intog rollen som den överbeskyddande store-brodern. Försvann jag ur hans synfält ringde han genast på mobilen för att se till att ingen var elak mot mig eller försökte locka mig till dumheter. Som den snälla och timida lilla-syster jag är höll jag en låg profil ända fram till sista kvällen. Då var det nämligen dags för tävling, music quiz. Som den fruktansvärda tävlingsmänniska jag är satsade jag 150% och blev nedlåtande lycklig när jag vann och tårögt skitsur när jag förlorade (hur kunde jag säga Ultravox när det var Duran Duran....). Jag är en otäck människa.....
Idag hade jag en "riktig" sångletion. Jag fick sjunga en sång. Jippie! Heather verkar vara en jättesnäll (inte som Katarina förstås...) och trygg människa. Hon sa snälla saker och jag kände direkt att jag vill gå dit igen. I vanlig ordning var jag "hög" efteråt och världen var rosa och vänlig. Till alla där ute som letar kickar: SJUNG!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar