Popcorn

Eftersom jag inte har några egna idéer så härmar jag gärna andra. Inspirerad av en mycket god vän med alldeles fantastisk smak skolkade jag därför från jobbet och gick till arkaden för att prova en OnePiece. Jag älskar mys, mysplagg och rosa. I det oerhört opraktiska omklädningsrummet utan krokar eller pall men med ett brunblött smutsgolv förvandlades jag till en fluffig, rosa Lisebergskanin. Skulle jag slå till? I morgon kanske.

Julen är slut och jag tvingades lämna ett helt underbart vackert Skoga. Om man bortser från att säkringarna poppade som popcorn (fyndigt va...) pga av för hög belastning i kylan kunde helgen inte varit härligare. För att roa för barnen och en och annan vuxen (??) grävde bror min en grotta. Man behöver inte vara snygg när man leker i snön...

Snöängel

Jag är sååå nöjd. Min pojkvän lyder mig. Han la sig i den orörda snön (i ett totalt nersnöat Edinburgh), gjorde en perfekt snöängel, tog ett kort och skickade till mig. Precis som jag sagt till honom. Det måste vara kärlek :-). Det är 17 grader i mitt kök. Jag har blivit lovad lite värme av Nisse i styrelsen (det var några dagar sedan...). I väntan på den tinar jag upp mina stelfrusna lemmar med hjälp av det här lilla söta bärbara elementet i retrostil från Clas Ohlson. Mer yta än innehåll om man säger så...

Är du också ensam?

Det var första advent igår. För många startskottet på julen och för andra den kristna kyrkans nyårsdag. För mig första dagen på den där cykeln som envisas med att återkomma varje månad och jag kände mig lite extra ledsen och sårbar kanske därför. Adventspsalmerna ligger högt på min psalm-tio-i-topp (strax efter långfredagens smärta och sorg) och jag går därför gärna i kyrkan på 1a advent. Mamma, pappa och jag begav oss ut på Hisingen och snurrade runt ett tag innan vi hittade målet: Lundby nya kyrka. 1a advent ska ju vara en mysig tillställning med tända ljus, varm gemenskap och sång och musik. Den mysiga känslan satte prällen bryskt p för genom att predika om ensamhet bland välbärgade västlänningar i allmänhet och svenskar i synnerhet. Det kändes som han pratade direkt till mig. Sången fastnade i halsen och tårarna brände i ögonen. Att ansluta mig till Guds och kyrkans gemenskap kändes inte som en lockande lösning. Jag var arg när gudstjänsten var slut. Arg och ledsen och kände mig snuvad på att få överösta församlingen med min ljuva stämma. Senare samma dag befann jag mig i mammas kök och bakade lussebullar och drack hemgjord glögg. Jag hade fortfarande en tyck synd om mig-känsla i kroppen och var tyst och tjurig. Då hör jag ett brusande ljud från badrummet. Vi rusar dit och möts av vatten som sprutar som en ilsken fontän från ett rör vid golvet. Pappa vred på alla rattar, men vattnet fortsatte pumpa elakt mot oss och snart var golven på bottenvåningen täckta med vatten. Jag var rädd. Snart stod jag barfota med iskallt vatten upp till knäna och försökte hindra vattnet från att lämna badrummet. I panik ringde jag min bror och kunde bara få fram: Det sprutar vatten liksom därifrån där vattnet kommer. Hjäääälp! En kort stund stod jag på toastolen, grät lite och snörvlade: Det är OTÄCKT. I samband med att min bror kom slöt alla grannar upp och allt blev så härligt. Vad snälla och hjälpsamma folk är. Mölndals kommun borde ta sig i kragen dock. Det tog dem 1,5 timma att masa sig dit för att stänga av vattnet. Ensamhetskänslan var som bortblåst, ersatt av enorm trötthet och tacksamhet för att folk ställer upp för varandra och en insikt att det som inledningsvis skrämmer skiten ur en oftast inte leder till jordens undergång. Lussebullarna? Efter 2 timmars jäsning gräddades de och smakade mums. Bästa lussebullarna ever :-).

Cheez Doodles

Det här är min dammsugare. Jag tycker inte om min dammsugare. Den är visserligen liten och smidig i min minimala lya och den suger ganska bra, men den luktar eller snarare stinker ostbågar när den arbetar. Ost är gott att äta - mums. Ost som doftljus - äckligt. Min dammsugare har stått framme i 3,5 vecka. Jag lyckades städa halva lägenheten då på helgen och skulle ta resten någon gång sen... Sen blev aldrig av och efter att ha snubblat över sladden i en evighet var det dags för ett nytt försök i helgen som gick. Lördagen flöt på som smort. Jag hängde upp mina nya fina bilder. Bland annat den här tjusiga planschen som rekommenderas till barnens rum av säljaren... Chelsea fick stryk. Arsenal likaså och Man U tofflade till Wigan. Jag putsade och fejade 50% av mitt hem och kunde med gott samvete lämna salongen och köket till nästa dag. Som grädde på moset denna dag skulle jag umgås med världens bästa Johanna. Vi åt mat och drack vin och drack vin och pratade och drack mer vin....och plötsligt var det söndag och jag kunde inte ta mig ur sängen. Därför står min ostbågedammsugare kvar på golvet och väntar på att jag ska städa rum 3 och 4. Morrrrr! Inte igår (Harry Potter med Marie) och inte idag (no excuse, just lazyness). Kanske till helgen....

Lite skakig

Torsdag
Nu har påsfamiljen utökats med en vän från Yoko Yap och en från Nordiska Kompaniet. Ett par skor att ha till hösten och vintern, lite allväderssko till regn, rusk och snö, men ändå snygg till de fina dagarna. Precis vad jag behöver. På Oasis hittade jag koftan jag kände var ett nödvändigt komplement till alla klänningarna. Jag tror att jag är tillfreds och nöjd ett tag nu.... Koftan kom dessutom väl till pass eftersom jag råkade ut för en liten olycka i morse. Vanligtvis dricker jag inte kaffe det första jag gör på jobbet. Vi har visserligen ovanligt gott kaffe här (Moccamaster och en riktig superdyr espressomaskin + kvarn), men efter bästa kaffet på dagen, dvs koppen (alltid i en Paul Smith) till flingorna och GP, väntar jag gärna till förmiddagsfikat. Magen säger att det är bäst så. Idag frångick jag min rutin eftersom jag kände mig lite skakig. Kaffet blir godast med varm mjölk, som jag värmde i micron. När jag tog ut muggen skakade jag till liksom, tappade muggen på bänken och lyckades skvätta ner absolut hela mig med ljummen, kletig mjölk. Koftan, fina rosa marilyntröjan, Acnebyxan, håret, allt. Det var så förnedrande och jobbigt och jag började nästan lipa. Förmodligen stod jag bara där som ett fån för min kollega sa med lite extra hög röst att det finsn papper i behållaren på väggen (as if I didn't know that). Jag sprider fortfarande en svag doft av sur mjölk omkring mig :-(. Nu smaskar jag på ett äpple som smakar pallfrukt från grannens trädgård. Mums :-).

Fredag
Idag var jag än mer skakig och det var bara att stanna i sängen. Ååååhhh så tråkigt. Jag vill bara förklara att jag faktiskt var på väg in i ett allvarligt sjukdomstillstånd och inte bara väldigt klumpig igår.....

Tröst

Hjälp!!!! Nu har jag drabbats av shoppingdjävulen igen. Sent omsider har även jag upptäckt hur bekvämt, praktiskt och snyggt det är med klänningar. Först (för knappt 2 veckor sedan) köpte jag en sladdrig rosa sak med kort ärm. Den följde jag upp med en rutig ärmlös variant. Just det, två sommarklänningar… Eftersom jag är mer frusen än genomsnittet och det ju faktiskt inte är sommar längre var jag ju bara tvungen att köpa en svart och en vit top att liksom ha under. Samtidigt sniffade jag runt efter en lämplig kofta att ha ovanpå, men hittade ingen…. Igår bara råkade jag hamna på Fiorucci och där låg en Nolitatop jag bara var tvungen att få med mig hem. Nolita är lite dyrare än L.O.G.G….Klänningarna har lämnat påsarna i alla fall men allt annat ligger nerpackat i var sin påse parkerade bredvid varandra på mitt golv. Jag som blivit så duktig och nästan aldrig shoppade. Men så blir man lite ledsen och som vanligt tröstar Tesa sig genom att öppna plånboken. Och idag kom lönen… med semestertillägget…

Fiskarens bästa vän

Det är någon som bråkar med mig anno 2010 tror jag. Förra helgen hindrade en arg vulkan mig från att åka till Edinburgh. På GP's hemsida blev alla läsare uppmanade att maila om de blivit påverkade av askans härjningar. Jag skickade iväg ett käckt mail där jag nämnde att naturens makter (snön) stoppade min Skottlandsresa även vid mitt förra försök. En journalist ringde upp mig och frågade om jag ville vara med i tidningen och om de kunde komma hem till mig och ta en bild. Jag kunde ju inte säga nej eftersom jag egentligen är exhibitionist (jag vet, mitt skygga beteende motsäger det...), men PANIK. Det är ju sjukt smutsigt hemma. Hon ringde tillbaka en stund senare och sa att fotografen inte hann fota mig för ett annat uppdrag i Frillesås. Jag blev verkligen JÄTTEBESVIKEN. Det blev några rader utan bild på sidan 5 i lördagens blaska.

Det har varit lite förkylt på sistone. Sjunga är väl nästan det roligaste jag vet och är man krasslig i halsen skaver det ju lite otäckt. I torsdags var det dags för sånglektion i alla fall efter att förkylning stoppat mig i flera veckor. Jag var väldans ivrig hela dagen, men framåt eftermiddagen började det skrapa i gommen/halsen på mig. Trots det körde jag ut till Partille och körde för fullt. Det var inte roligt alls på jobbet igår. Tog mig en tur till 7-eleven och köpte Fisherman's friend. De allra starkaste. Fick direkt en flashback till min ungdom när jag dolde spritdoft för föräldrarna med just Fisherman. Det var ju inte ett minne jag var jättesugen på och inte hjälpte de heller. Min chef kunde berätta att ungdomar av idag äter salamikorv för att dränka spritdoft.... Klockan 2 sa hon åt mig att gå hem. Jag verkligen älskade salamikorv när jag gick i typ 7an-8an. Ända fram till Göran sa åt mig att jag luktade vitlök. Efter det blev jag vitlöksabsolutist och min mor fick göra specialkost åt sin krångliga dotter.

Mölndals Bro

Jag har alltid varit stolt över och nöjd med att jag vuxit upp i Mölndal och jag blir väldigt förnärmad när någon kallar Mölndal för förort till Göteborg. För det första är Mölndal en egen kommun men dessutom har staden en själ och ett hjärta som skiljer sig från mini-storstaden Göteborg. Så det så!!
Om man bor i Johanneberg och behöver transportera sig till Eklanda rekommenderas bil. Det går jättebra även med en smutsig, omodern, illa pumpad Opel Astra med repor i lacken, men det förutsätter givetvis att den inte är på lagning. Min pensionerade mor tog en paus från barn-barnen för att istället köra sin dotters illa behandlade bil till och från verksta'n. Dagens uppdrag var att hämta den. Jag släpade därför Skottland till Krokslätts torg för att ta vitlöksexperssen (måste väl 4an heta nu när den istället för 8an kör till Angered...) till Mölndals centrum, ett riktigt shoppingmekka, Mölndals bro!!! Dagen till ära var det marknad på Alberts torg med internationell inriktning. Korvar från Tyskland, oliver från Italien och blommigt, smaklöst porslin från Skottlands hemtrakter (hihi). Jag blev faktiskt lite impad av fisk- ost och fruktaffären, men VARFÖR är man hänvisad till Dressman om man vill köpa herrkläder och VARFÖR har Willy's de största skyltarna på hela gatan????? Fika ska man ju göra när man är på utflykt. Utbudet är något begränsat. Två serveringar tror jag. Vårt fik hade ingen latte utan jag blev hänvisad till helt vanligt kaffe. Det var JÄTTEGOTT. Jag blev alldeles glad och förvånad. Smörgåsutbudet var även det lite skralt för någon som egentligen bara gillar ost. Ena halvan av ett vitt rundstycke med smör (flora?), en skiva ost (edamer?) och en pytteliten skiva paprika som gjort ett vitt avtryck i osten. Sååå svenskt. Även mackan var över förväntan god. Varför krångla till det är en spontan tanke. Klientelet var scary. Vi framstod förmodligen som det udda paret. Vi stack ut. Vid ett bord satt en rödnäst herre och sög på förmodligen 6e koppen. Vid ett annat satt 4 damer som verkade lite sådär konstiga och något alkoholiserade. Damen i platinablonderat hår gav mig onda ögat. Utanför på altanen satt 2 män och fyllde på kaffekopparna ganska odiskret under bordet med starkvin. Det var nästan lite otäckt. Lite, lite. Vi drog vidare och jag fick springa under och över hela bron för att hitta varifrån bussen till Eklanda skulle gå. Jag är ju inte jättebra på att fråga mig fram utan kör mer "kan-själv"... Väl på bussen hamnade vi bakom 4 ungdomar som redan dragit igång kalaset med öl (klockan var väl halv tre sisådär...). Det var en lättnad att stiga av 751an utanför Eklanda skola, detta medelklassparadis. Mölndal, I still love you :-).

Dagen efter

Var det någon som inte la märke till alla glada svenskar som studsade ut i solen och kastade sig ner på uteserveringar igår? Jag tog en vända på lunchen och hade mått fina firren om inte halsen tjurat ihop och raspade argt varje gång jag försökte svälja. Skottland mötte upp efter jobbet iförd skjorta. Jag hade som mig bör 3 tröjor, duffel och vantar… Vi lufsade genom Knark-/Kungsparken där diverse ungdomar, äldre utländska herrar och rockers samlats med den gemensamma nämnaren öl på burk (Norrlands, TT etc). Jag var lagom fräsch när jag några timmar senare bänkade mig för returmötet på Old Trafford mot Bayern München. Första halvlek var som en vitamininjektion. Halsvärk och snorig näsa var som bortblåsta. Livet kändes härligt. Lite nervöst lagd som jag är vågade jag inte titta på andra halvlek. Slog över när det var 6 minuter kvar. Hjärtat stannade till av obehag och snoret började flöda ur snoken igen. Jag låtsades inte höra att Skottland pratade med mig. Kröp ner i sängen med tungt huvud och tårfyllda ögon. Jag ville aldrig vakna igen….

Min rosa vante

För cirkus en vecka sedan försvann min rosa vante. Min fina rosa fingervante som värmer mina kalla fingrar (med hjälp av ett par rejäla gråa lovikatummisar). Jag blev lite ledsen. Det kändes lite tomt. Idag kom den tillrätta. Jag körde in bilen på parkeringen och där framför mig hängde den lite som en vissen blomma på en buske. Den var pisseblöt och lerig. Det gjorde ingenting. Den är mig lika kär för det. Tack du som hängde den så omtänksamt i ögonhöjd för mig att se :-).

Rooney

Onsdag dag och jag är hemma. När jag var liten roade jag mig med att titta på Utbildningsradion eftersom det fanns noll valmöjligheter. Idag har jag alldeles för många. Mitt val tycks mig något masochistiskt. Gårdagens förlustmatch mot Bayerns stolthet. Om några minuter trycker de in vinstmålet precis innan vår absolut viktigaste spelare Wayne stämplas bryskt och därför förmodligen missar returen nästa vecka och helgens topp-fajt mot Chelsea. Jag är inte alls glad. Snyft. Dessutom är jag lite sjuk. Ojade mig hela förmiddagen igår. Magen tjorvade och huvudet molade. Eftersom jag var så ynklig så tog jag buss 19 hem och satte mig bredvid en farbror som inte alls såg fräsch ut, men han bredde inte ut sig över båda sätena som alla ungdomar... Han luktade apa och rök. Flyttar jag på mig? Nähä. Han vet att det är för att han är läskig som jag flyttar mig. Stackars honom. Alltså sitter jag kvar. Varför? Varför? Jag mådde ju illa redan innan. Snart är det påsk!!

Lalalala Lisbeth

Så kan jag lägga ännu en konsert till handlingarna. Jag var inte alls nöjd med min insats, men mamma och pappa sa att jag var duktig :-). Hihi! I vanlig ordning hade jag inga pengar till Katarinas present. Mamma! Hjälp! Mamma fiskade snabbt upp några skrynkliga 20-lappar till sin hjälplösa och gnälliga dotter. Är det förresten någon mer där ute som tycker att jag har likheter med Lisbeth Salander??? Jag har till dags dato hört det från 2 personer helt oberoende av varandra. Jag måste ha något slags kameleontutseende. Under min första blonda period var jag tydligen en kopia av Helena Bergström. Sommaren 95 i London var Björk och jag tvillinglika!!?? Nää, nu är det snart läggdags. Natti!!

Lördag, träning och dimma

Sitter i min psykedeliska soffa. Premier League på burken. Aston Villa gjorde precis säsongens sämsta match och det var givetvis mot våra värsta antagonister om titeln (de där blå med hemmaplan i "fina" London). Det är lördag eftermiddag och dimman ligger tät över Göteborg. Jag har ägnat en timma åt att fräscha upp min blogg. Liksom göra den lite mer attraktiv och kul. Det visade sig att jag inte fattade någonting och det enda jag lyckades med var att byta teckensnitt och lite färg... Hjälp någon!!!! Planen för dagen var att städa. Det har jag INTE gjort. Jag lyckades ta mig till fysiken i alla fall. Heja!! Medelpass i C-hallen (halkigt golv, usel luft och svettiga mattor). Nu börjar Bolton-Man U och jag gör väl som jag brukar, dvs sätter på ljudlöst och kikar mellan fingrarna och tittar på reprisen i morgon....