Krigsskada

Idag är jag allt lite spak. Vaknade i morse och det värkte i högra halvan av huvudet/ansiktet. Det är väl min gamla skada från Zell am See som gör sig påmind. Den som tyvärr har mindre med skidåkning och mer med Strohrom att göra... Det låter ju snyggt att ha värk i en gammal skada, men smärtan har förmodligen mer sin grund i att jag nu nästan helt har slutat jobba och därför hamnat i ett ingenmansland och det känns minsann lite otäckt (och då får jag ont i kroppen någonstans...). Alternativ 3 är att vi firade in julen på Swedish Taste med jobbet igår. Vi inledde kvällen på kontoret med bubbel och klappar. Jag hamnade i fokus, vilket inte är min favoritposition, och hällde i mig drickat lite extra snabbt. Sen vevade jag ihop en mandelkräm till efterrätten. Maten blev fantastiskt god. När vi väl kom fram till desserten och mitt bidrag var jag proppmätt och hade bedövat smaklökarna med vin (men den var säkert jättegod för jag är ju kung i köket...). Det hölls lite tal och jag kände plötsligt att det bara MÅSTE jag också. När vi avslutat kaffet och avecen och det började bli dags att tänka på refrängen då reser jag mig upp och börjar vifta med armarna som en albatross som har problem med flygtekniken. Jag stirrar rakt ner i golvet och blurrar ut något som ska föreställa tack för mig och guuu vad ni är bra. Ingen skulle vara nöjd med det talet, men skit samma, det kändes ändå rätt att säga något även om jag framstod som ett pucko. Nu hägrar nya äventyr????

Snyggelvan

Nää, nu har jag ältat den här snyggelvan i huvudet sedan EM i somras. Nu är det dags att få ner den på pränt. Det är inte en lätt uppgift. Förmodligen svårare än att plocka ut en superelva. Jag är helt övertygad om att det finns fler duktiga än snygga fotbollsspelare. Givetvis kan jag inte alla spelare i hela världen utan det blir koncentrerat till de stora europeiska ligorna och premier league i första hand. Min dröm är att köpa en klubb och sen köpa spelare utifrån utseendet. Visst är det en bra idé :-). Jag dryftade idén om en fulelva för en vän, men det var taskigt tyckte han och jag håller nog med. Några starka kandidater var annars en fransos i Bayern München, en sydamerikan i mitt lag och en krullhårig spelare med mycket tandkött från Milan.... Åter till snyggelvan. Det är svårt att hitta kandidater till varje enskild lagdel och därför delar jag bara upp det i 4 delar och blandar lite. Vissa spelare är mer givna än andra. Några kan komma att bytas ut om jag hittar en fräschare grabb. Målvakt: Iker Casillas, Real Madrid. Ett lätt val. Backar: Sergio Ramos, Real Madrid; Paolo Maldini, AC Milan; Fabio Cannavaro, Real Madrid; Allessandro Nesta, AC Milan. Den enda som egentligen är helt given är Ramos. Jo, Maldini också. Jag skulle kunna ta med Nemanja Vidic, Man Utd, bara för att gillar honom och han ser lite galen ut. Mittfältare: Cristiano Ronaldo, Man Utd; Cesc Fabregas, Arsenal; Frank Lampard, Chelsea; David Bentley, Tottenham. Frank Lampard är den minst givne. Cesc Fabregas är söt, men borde göra något åt sina framtänder. David Bentley är snygg, men hade i början av säsongen slingor i håret. Det går bort!! Någon som skulle kunna kvala in är faktiskt Michael Carrick, Man Utd. Han är inte uppenbart snygg, men vinner i längden... Anfallare: Dimitar Berbatov, Man Utd; Fernando Torres, Liverpool. Berbatov tillsammans med Ronaldo är de två mest givna valen. På bänken sätter jag Luca Toni, Bayern München och Zlatan, Inter får plats där också. Idag i matchen mot Chievo var han väldigt stilig. Han är i andra lägen ganska ful, men funkar ibland. Tränare: José Mourinho, Inter. Han kan få Roy Keane som hjälptränare. Ja, då var det klart! Jag är riktigt nöjd :-). Det hade varit trevligt om jag hade kunnat komplettera min uppställning med bilder, men det får jag säkert inte enligt upphovsrättslagen eller någon annan lag.

Propp

Som barn gör man ju allt för att vara så olik sina föräldrar som möjligt. Min far har dock satt några tydliga spår hos mig. Precis som han har jag en förmåga att aldrig komma till skott för att vi klurar ut alla negativa konsekvenser av vårt handlande och då är det ju bättre att låta bli... Dessutom har jag likadana fingrar och tår som min far. På honom manliga tår och fingrar. På mig likaså.... Det mest akuta just nu är att jag har samma trånga örongångar eller tendensen att överproducera öronvax eller vad det nu är. I vilket fall så får vi lätt vaxpropp och det är precis vad jag har nu. Lovely. Jag hör helt enkelt bara lite svagt på vänster öra. Skitjobbigt. Min pappa har idag hörapparat, vilket förmodligen även jag kan se fram emot på ålderns höst :-(.

Jag har klippt mig dag. Sen skulle jag egentligen ha sånglektion, men den blev inställd. Jag strosade lite på stan istället. Försökte ännu en gång insupa lite jul, men det är som förgjort. Jag får bara ingen julkänsla. Jag är som i en bubbla. Det mesta är overkligt. Att jag bara har några dagar kvar på jobbet känns JÄTTESKUMT. Att någon ska flytta in i min lägenhet och att jag ska sticka iväg känns extremt konstigt. Det är som att det händer någon annan och inte mig utan jag står utanför och tittar på.... Nu ska jag snart till Gothia och äta räkmacka. Nice!

S club 7

Don's stop moving med S club 7. Hur har jag kunnat glömma bort denna fantastiska låt. Tack Christian Luuk som påminde mig om dess existens. Surfade fram den på Youtube och blev på sådär bra och studsigt humör. Christian Luuk gjorde ju Knesset då i mitten av 90-talet. Jag såg ALLA avsnitt. Youtubade även på det och hittade en kort snutt då bla Wille Crafoord och Jonas Karlsson satt i soffan. Jonas Karlsson är väldigt söt. Wille Crafoord var jag kär i i början av 90-talet då han var Dr C i Just D. Hur bra som helst tyckte jag då och gick med i deras fan-club fläktklubben. Jag minns att jag fick en T-shirt i XL. En annan snygg XL T-shirt jag har från den tiden är en från kvällsblaskan Expressen. Man kunde beställa en VM-brons 94-tröja med valfri bronskille. Vem tyckte jag var finast? Jo, Stefan Schwarz!!!!!!

Hittills har den här veckan inte varit särskilt lyckad och inspirerande. I tisdags hade jag bespetsat mit på ett Step up pass. Jag har liksom lite tänkt att step och aerobics är min grej, att jag har känsla för koordination, danssteg, kombinationer och rytm. Efter 10 minuter började jag fyllas av obehag när jag insåg att jag inte hängde med. Jag viftade lite desperat med armarna och snubblade runt och på brädan. 10 minuter senare tog jag brädan under armen och lämnade salen. Förnedrad. Åhhhhh, vad dum jag kände mig. Gick på ett gympapass istället. Det var aptrist och musiken var skit. Idag var jag på Kunskapsdagar som vår revisor PWC höll i. Jag kände mig totalt malplacerad. Folk såg ut som aliens och föreläsningarna var bättre än sömnpiller (för den som vill sova). Ska jag verkligen hålla på med detta?

Indiana

Blev lite smålullig av föräldrarnas alkoholtunga glögg, som jag smuttade på medan jag tittade på inspelad Fotbollskanalen Europa. Man Utd's vinst över City kändes ännu lite skönare. Cristianos helt obegripliga volleyboll-block i Citys straffområde framstod nästan komisk och jag skrattade t.o.m åt en kommentar från Patrik Ekwall. Vilken fantastisk glögg. Mer julmys än så blir det nog inte hemma hos mig. Jag har aldrig varit mindre sugen på jul än vad jag är i år. Försökte bygga upp lite julkänsla i Fässbergskyrkan igår. Det funkade tillfälligt. Bereden väg för herran, Gläd dig du kristi brud. Jag tog verkligen i. Utanför kyrkporten möttes jag av det alldeles speciella Göteborgsregnet. Det som nästan är mjukt och verkar komma från alla håll, men inte riktigt märks och som tränger sig igenom allt och man blir pisseblöt.

Jag var barnvakt i lördags. Det började på bästa sätt med att Elvira snubblade på något julkrimskrams, slog knät och stortjöt. Ragnar stämde strax in då krimskramset gick sönder. Klara tittade storögt på medan hon kramade kvällen favoritleksak, den spelande, rockande och blinkande julälgen. Snart var alla glada igen och Ragnar kunde stolt berätta att vi skulle se samma film som förra gången. Vadå förra gången undrade jag eftersom jag inte i min vildaste fantasi kunde tro att jag skulle behöva genomlida Indiana Jones EN GÅNG TILL. Jodå. Eftersom Ragnar ville att jag skulle läsa texten kunde jag inte smygsova genom filmen som förra lördagen. Klara var kvällen piggaste (mig inkluderat) och somnade sist (20 över 10) efter tre flaskor välling. Jag var grymt nöjd. Kidsen hade alla tre varit hur rara som helst, inte tjatat om föräldrarna och nu sov de. Lite vin och en film och livet var på topp. The Big Lebowski. Om jag ändå kunde ha samma avslappnade attityd till livet som El Duderino. Strax efter 2 kom bror och svägerskan hem. Vi hann säga hej när Klara började hojta. Jag krängde snabbt på mig jacka och skor och sprang. Mitt vikariat som förälder var över för denna gång.

Söndag & Sol

Det är fantastiskt fint ute. Jag sitter i min psykedeliskt mönstrade soffa och tittar ut över Chalmers, Guldheden och Ramberget. Det ryker ur några skorstenar och det ligger frost på taken. Det är vackert. Jag känner mig fruktansvärt ensam. Om det ändå kunde regna. Då får man sitta inne och kura. Nu "borde" jag gå ut på stan och fika med en kompis eller kanske åka på någon av alla julmarknader som öppnade igår. Jag vill inte. Jag vill inte ringa någon och tigga om att få umgås. Åhhh vad liten och ynklig jag är nu.

Vi spelade oavgjort borta mot Aston Villa igår och Cristiano blev utbytt pga skada - SKIT. Jag såg inte matchen. Den spelades tidig kväll och då var jag hemma hos min bror som jag tvingat mig på. Jag ringde vid lunchtid och bönade om att få leka med dem. De var precis på väg att åka till Kvarbyns julmarknad. Det är sådant man gör när man är vuxen och har barn och även jag om jag vill umgås med mina vänner som har familj (bitterhatten är på...). Jag valde träning, aerobics. Det blev inte alls någon succé. Snubblade runt och blev inte alls svettig och röd i ansiktet, bara sur. Ännu en gång: Vilken tur att jag har syskonbarn. Elvira och jag dansade till The worrying kind, Ragnar nyttjade mig som boxboll och Klara var bara sötast. Vi tittade på Indiana Jones (varför varför varför görs det sådana filmer, fel varför vill folk se sådana filmer) och Klara använde mig som klätterträd och experimentdocka med sina godisklibbiga små händer. Det bästa var att stoppa in hela handen i min mun så att jag fick kväljningar. Hon garvade och jag garvade. Grejen med barn är ju att de kan tortera en, men man låter de hållas bara för att det är så härligt när de skrattar bäbisskratt och de verkar gilla en allra mest i hela världen. När hon tröttnat på mig blev filmen ännu lite sämre och jag fick pigga upp mig med en god öl, som resulterade i att jag istället nästan somnade. Klockan var halv 10 när filmen äntligen var slut. Den kändes som 12. Jag lommade hemåt och det kändes trots allt som en riktigt bra kväll.

Det molnar på. YES! Känner mig redan på lite bättre humör. Film kanske? Måste i vilket fall lägga mig tidigt ikväll. 0-0 matchen går i repris kl 2 i natt......

Bacalhao & Pingis

Åt en portugisisk fiskrätt till lunch idag. Bacalhao (eller Bacalhau). Den var väl lite grå och min präktiga kollega som alltid har med sig egen hemlagad lunch granskar den, lutar sig över mig och säger att den såg ju inte så rolig ut. Visst är det oförskämt!! Cristianos favoriträtt är Bacalhau och han gillar pingis. Dimitar gillar att teckna. Det låter väldigt intressant. Undrar såå vad han tecknar. Jag gillar ju också pingis. I 5.an var jag grym på pingis faktiskt. Var med i skollaget eller var det bara för den årskursen kanske och kanske att det var så att vår klass slog ut vår enda parallellklass och sen förlorade mot den andra 5.an i vårt rektorsområde?? Ja, jag var bäst av tjejerna av alla 2 5:orna på Toltorpsskolan i alla fall .-). Kan tilläggas att samma kollega sen påpekade att jag såg väldigt trött ut…. Idag gjorde jag något jag inte gjort på väldigt länge. När jag var liten lekte jag med min granne Christer, som var 1 år yngre än jag och hade glasögon, när jag inte fick vara med Becka, som var jättecool och 1 år äldre. Hans pappa var rik och de bodde i stort hus med en källare som alltid var proppfull med exotisk frukt (typ blodapelsin och kiwi…) och mängder med godis. Alltid när jag gick på toa hos dem sjöng jag - högt. Jag vet inte varför. För att överösta ljuden från kroppen eller bara för att jag gillade att sjunga eller för att jag var knäpp? Idag sjöng jag HÖGT på jobbet när jag var på toa. I heard it through the grapevine med Marvin Gaye. Varför? Vete gudarna, men det kändes bra :-). Börjar väl känna mig hemma och bekväm där nu lagom till det är bye-bye.

Oasis

Igår var en hyfsat bra dag. Jag sjöng solo inför en liten skara människor och det gick bra. Det kändes bra i magen och i kroppen. Förutsättningarna var inte idealiska. Jag var lätt sliten efter mat- och vinmeny på Kock & Vin och halsen kändes inte riktigt fräsch. Gör den någonsin det innan jag ska sjunga???? Utd slog Stoke med 5-0. Skitbra. Vi hade alltså en bra dag :-). Oasis håller på Manchester City. 1996 var jag besatt av Oasis och helt kär i Liam Gallagher. Min vän Åsas pojkvän spelade på den tiden i ett band (18 Wheeler) som låg på samma skivbolag (Creation) som Oasis. Ett annat band i stallet hade släppt en singel och skulle ha releasefest. Jag fick följa med. Den sommaren jobbade jag för slavlön på en pub som hette The Blue Posts. Vi var tvungna att ha på oss deras T-shirts med namnet på bröstet. Jag är 1.59 och väger 50 kg. Givetvis fanns tröjan endast i Large. Dessutom var det en brutalt varm sommar och jag använde tröjan som ett förkläde. Alltså gick jag till partajet i en svettig, ölstinkande T-shirt storlek tält. Jag är fruktansvärt fåfäng och tror att jag bara är okej som människa när jag är snygg och rätt. Denna dag var jag fel. Det gjorde inte så mycket. Snart hade jag hällt i mig X antal gratis Stella Artois på burk och var i toppform. Då dyker Noel Gallagher och hans flickvän upp. Jag blir ju alldeles till mig och styrker mig med ännu en Stella. Vågar mig fram till hans flickvän Maggie och frågar henne om hon är Noels Wonderwall. Vad menade jag med det? Hon tycket det var en jätteintressant fråga.... Noel och jag möttes när vi båda kom från toaletten. Jag kastar mig fram, sträcker ut kardan och frågar "May I shake your hand?". Till min stora lycka svarar han ja och vi skakar hand. Yes! Jag avslutar kvällen med att kasta begagnade, blöta tepåsar på min flatmate Dylan och hans kompis för att de retade mig för att jag var så full och fånig. Både Cristiano och Dimitar gjorde mål igår. Mina killar :-). Liam och Cristiano verkar ha ungefär samma ödmjuka inställning till sig själva och sin konst...

Michelin

Om jag alltid hade på mig min svarta regnjacka, mina gröna galonbyxor och mina röda gummistövlar skulle det aldrig regna. Jag lovar. Viftade lite med handen ut genom balkongdörren (man ser ju inte längre något på morgnarna...) och konstaterade att det droppade från himlen. Regnkläder på. Jag hade hunnit till änden av gatan när det slutade regna. Det är inte första gången en michelingubbe går längs avenyn utklädd helt i onödan. Samtidigt känns det rätt stort att jag kan gå på Göteborgs paradgata och se ut som en tönt utan att skämmas det minsta. Vuxenpoäng?

För övrigt idag har jag haft sånglektion. Lovely! Jag vet inte vad min sångpedagogs grannar tycker, men jag blir alldeles varm i själen varje gång jag sjunger. Som terapi. Dessutom har jag ätit broccoli- och ädelostsoppa. Varför är ädelost så poppis? Få smaker dominerar så brutalt som ädelost. Varför välja något som inte smakar mig? Min barnsliga önskan att tycka som alla andra och inte vara en glädjedödare när alla utbrister i mums och åhh vad gott. Tur att jag ska bli bjuden på Kock och Vin på fredag. Blir nog många mums, smarre och himlars vad gottigt.

Slickepinne

Det ringde en Stockholmare och frågade efter min unge manlige kollega. Jag meddelade honom att han gått för dagen. Gått hem tidigt idag sa han. Klockan var halv fem. Vad är det för fel på världen? Det är möjligt att han försökte vara rolig. Det är inte roligt för det är en realitet. Alldeles för många arbetar alldeles för mycket, men det som stör mig nästan ännu mer är att det blivit som en tävling. Ingen vill gå hem först för då är man värsta slappot. SJUKT!!!!

Jag gillar klubbor. Tog en paus från skrivbordet och travade ner till mitt tredje hem (jobbet är det andra) Nordstan. Inhandlade 3 klubbor. 18 kronor. SJUKT dyrt. Slickade i mig en över tangentbordet med fara för att dreggla på det. Den hade en helt knasig form. Bred nedtill och smal på toppen. Hur tänkte de när de formade till den? Jag skulle tro att jag är den enda i hela världen som blir upprörd över detta...

En annan av mina unga manliga kollegor frågade mig idag om jag röker. Han hade kört förbi någon på stan som var lik mig och som hade en cigarett i handen. Det fick mig att tänka på att någon vid något tillfälle frågade om jag rökte för att denne någon tyckte att jag såg ut som att jag röker. Visst är det jättekonstigt. Gör jag? Jag hoppas det var för att jag ser så cool och avslappnad ut. Det var på den tiden när det fortfarande inte var raka motsatsen till fräckt att röka. Jag minns att jag blev smickrad. Helt galet.

Jag är verkligen jättetrött nu. Hur ska jag orka lägga mig? Datorn ligger väldigt bra i knät. Värmer gött. Om jag bara blundar lite lite lite lite......

Ähhhmmm

I fredags skulle jag undervisa min efterträdare lite snabbt och effektivt i 3 timmar. Jag lovar, jag ägnade en kvart åt att säga ähhmm. Visst, har man inte förberett sig så måste man ju tänka efter, men var jag tvungen att fylla ut mina tankepauser med ähhhmm. Jag blev jättestörd på mig själv och mitt irriterande ljud, men kunde inte hejda mig. Varför denna rädsla för ett ljudlöst tankeuppehåll???

Inledde lördagen med ett step up pass, step up basic. Ett enkelt pass alltså. Jaha, då blir jag väl inte trött, men bättre att träna än att inte träna alls tänkte jag lite lagom kaxigt. Jag rann bort av svett och snubblade på brädan i slutet. Försökte lite diskret torka bort svettfläckarna på golvet. Jag var riktigt nöjd med passet, men gjorde ett fatalt misstag. Jag drack inte tillräckligt under passet. Huvudvärk. Aj, vad ont jag fick. Jag knaprade i mig piller både hemma och hos Marie senare (smaskiga barntabletter med smörkolasmak), men inget hjälpte. Jag fick en go, blöt puss av min supersöta guddotter och åkte hem till min tomma deppiga lägenhet. Plågade mig med att titta på reprisen av Man U's förlustmatch mot Arsenal. Helt objektivt (hihi) bedömer jag jag att Man U var värda oavgjort eller t.o.m vinst faktiskt!!!

Idag har jag jobbat. Min chef, som håller på Arsenal, kom in och gjorde V-tecknet. Tyket. Rätt sorgligt att 3 av 10 anställda var på jobbet en söndag. Ajajaj. Huvudet molar oroväckande igen. Varför nu då? Förmodligen för att Chelsea slog Blackurn och my least favourite football player Anelka gjorde alla (2) mål. Blää säger jag.

Beroende

När mitt liv är speciellt tråkigt, ointressant eller jobbigt går jag oftast in i besatthet av något. Nu är det fotboll i allmänhet och Man Utd i synnerhet. Jag ser alla deras matcher. Missar jag en match går de alltid i repris. Jag har gått tidigare från jobbet (bara lite...), gått upp mitt i natten en vardag och valt bort umgänge för att se en repris. Matchdagar bär jag på en obehagskänsla fram till matchstart då känslan bryter ut i frossa så att jag tror att jag är sjuk på riktigt. Sedan är jag som en spänd fjäder fram till domaren blåser av matchen. Förlorar vi eller spelar oavgjort är jag otröstlig (ja jag har lipat). Vinner vi känner jag lättnad och inte glädje. Jag har vissa tix för mig under matchen och jag måste ha min Ronaldotröja med mig i soffan. Jag kan fortsätta rapa upp dumheter med risk för att framstå som störd. I lördags gick det över styr när Everton tog en pinne av Utd. Det var inte kul längre utan det slog mig att mitt beteende börjat likna en beroendes. Dags för avgiftning...

Jag vill inte

I morse var det väldigt väldigt nära att jag inte gick till jobbet. Jag hade den där obehagliga känslan av att jag aldrig mer kommer att skratta. Livet är skit, det blåser och regnar och dessutom är jag en fet gris. Jag vet att jag inte är tjock, men jag kände mig svullen och äcklig, vilket accentuerades av att jag absolut skulle ha på mig mina tajtaste jeans, som är lite extra trånga i midjan och gör att jag får fettvalkar på ryggen. Urrrrk! Nu är jag ju svensk, lutheran och pliktrogen så jag travade ju till jobbet trots allt. Hela förmiddagen var som ett deppigt töcken. Vändningen kom under lunchen. Varför? Det är så enkelt. Jag träffade en vän, en god vän. Jag fick umgås med någon jag tycker om, tjata lite, gnälla lite och plötsligt kändes allt lite bättre. Jag vill inte påstå att jag gick från jordens ras till fröken åhh vad livet är härligt, men jag hatade inte allt och alla under eftermiddagen. Min kollega visslade på Jag vill bo i en svamp och det kändes helt rätt.

Lön idag. Shoppa. Yes! En top och ett par skor. Jag var ju tvungen att ersätta skorna som gav mig den otäcka, otäcka blåsan på hälen. Gick genom Nordstan eller "femman" som det kallas av vissa och även av mig när det begav sig (vad betyder det?). Jag hängde i femman en sommar. Hihi! Jag och en kompis. Vi satt mest inne på McDonalds och hängde med 2 killar. Den ene killen var rätt söt tror jag. Han var kär i min kompis och hon var kär i honom. Jag var mest med som ett påhäng. Det var lite min roll på den tiden. Jag var kompis med de söta tjejerna. Jaja. Men jag är rätt nöjd med att ha hängt i femman. Det låter lite farligt och busigt. Våra föräldrar visste inte om det. När var det? Jag minns verkligen inte. Jobbigt dåligt minne jag har.

Öl

Jag blir så glad så glad. Jag har hittills 3 kommentarer på mina inlägg. Alla är från min härliga kompis Majsan. I like.

Var på Bishop's arms efter jobbet. Drack en riktig god öl. Mörk, tjeckisk mellanöl, Krusovice. Det är så gott och trevligt med god öl, gott vin eller gott kaffe. Det känns väldigt vuxet att tycka det och att rynka på näsan åt generiska varor. Bishop's arms försöker ju skapa den genuina brittiska pubmiljön eller snarare den svenska föreställningen om hur en pub ska se ut. Där ingår tydligen bokhylla och böcker. Jag bläddrade i en Wahlströms flickbok. Mina bästa böcker från när jag var liten. Vitnosböckerna. Han var ett Gotlandsruss och hans bästis hette Vips. Bara sååå bra. Tror att jag ska avsluta svamlet här.

Hej på dig du!

Såg ett program som återgav och diskuterade helgens europeiska fotbollsmatcher. En av programledarna fyllde år. Då slänger de andra fram näven och säger "hej på dig du"! Är det en grabbgrej? Är grattis ute? Eller är det lika nördigt som att säga "gott mos"?

Jakten är över. God utdelning. Jag kom lagom till den fruktade Ulvanässkallen som sträcker sig över ett stort och brett område. Underlaget är till större delen mosse. Det har regnat en del på sistone. Det var blött. Väldigt blött. Vid första vattendraget missbedömde jag avståndet något och lyckades fylla båda stövlarna med sumpigt brunt vatten. Mitt val av jeans var inte särskilt genomtänkt. Jeans stöter INTE bort vatten om någon nu trodde det. Jag var snart blöt ända upp i rumpan. Det började regna. Med luvan på hörde jag inte ropen från mina drevgrannar. Luva av. Tur att jag hade vattenfast mascara... Jag är förmodligen släkt med drygt hälften i laget och jag har varit med ganska många ggr. Trots det verkar ingen veta vad jag heter utan jag gick under namnet "hon som galer". Min sysling var snäll och meddelade via radion (säger man inte walkie talkie längre eller honki tonki som jag sa - väldigt länge) att jag har ett namn. Teresa är ju alldeles för exotiskt. Det blir Terese istället. Jag hatar det namnet. Jag vet att det är barnsligt, men jag tycker att det är lite nonchalant. På sjukhemmet jag jobbade en gång gick jag under namnet Greta. Det var helt okej. De flesta var över 90 och senildementa!!! Känner mig lite småkrasslig efter badturen. På kvällen när jag softade i soffan kliade jag mig i nacken och hittade ett dött spindelliknade djur i håret. Fräscht. Nu har jag små kliande knölar i nacken. Lovely! Är det värt det? Ja faktiskt! Man mår väldigt gott i kropp och själ efter en heldag i naturen. På söndagen drev vi genom mer vanlig skog. Solen tittade fram samtidigt som jag hoade mig genom höstfärgad bokskog. Jag blev alldeles varm och härlig i hela kroppen. Meningen med livet?

Tottenham

I soffan. På TV Stoke-Tottenham. Tottenham har börjat ligan uruselt. På 80-talet spelade Glenn Hoddle i engelska landslaget. Av någon outgrundlig anledning tyckte jag att han var en härlig lirare och började därför hålla på Tottenham där han spelade. Jag lyckades t.o.m få min mor att gå med mig till White Hart Lane. Jag var överlycklig. Tottenham inte bara vann. Glenn gjorde mål dessutom (kollade jag i det jätteöverarbetade album jag gjorde efter den London-resan, jag hade tryckt in all möjlig skit såsom en tepåse???). Under samma årtionde tyckte jag att följande fotbollspelare var fina att titta på: Torbjörn Nilsson, Paulo Rossi, Pierre Littbarski och Maradona. Hur tänkte jag? Torbjörn Nilsson står jag för. Han är fortfarande ganska söt, men de andra. Maradona var en fantastisk fotbollspelare, men hur såg han ut? Som en liten köttbulle med krulligt svart hår i frisyr á la Bobby Ewing. Jag läste precis att Glenn Hoddle fick sparken som förbundskapten för att han sagt att handikappade betalade för sina synder i ett tidigare liv. Vilken fruktansvärt otäck människa. Jag har fortfarande ett gott öga till Tottenham. Man U ska ju alltid vinna, men det får gärna gå okej för Spurs. Jag var dock inte ledsen när Berbatov lämnade dem för mitt lag. Kommer jag om 10 år fråga mig hur jag kunde tycka att Berbatov, Ronaldo, Sergio Ramos m.fl. var guds gåva till kvinnan? Jag säger det igen: Teresa, skaffa dig ett liv :-). Med 10 minuter kvar ser det ut som att Tottenham förlorar idag igen. Jaja. Vi vann ju igår och både Berbatov och Ronaldo gjorde mål!!!!!

Läskigt

Idag hände något obehagligt som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag tror att det har sitt ursprung i något jag skrivit om i ett av de få inlägg jag gjort hittills på denna min blog. Återkommer i ämnet. Kanske. Tappade lusten att skriva. Den kanske återvänder efter en helg i skogen. Det ska jagas.

Koncernredovisningssystem

Visst blir man sugen att läsa med en sådan rubrik! Större delen av min dag har i tanke och handling ägnats åt detta tema. Vilken skrattfest. Tur att jag fick komma hem till min snälle bror och äta korv nu ikväll. Jag fick presenter. Hurra! Jag älskar presenter. Som den mogna och vuxna kvinna jag är lät jag mina vackra syskonbarn öppna mina paket. Sedan lät jag min 6-åriga brorson vinna i brottning och kuddkrig. Vuxenpoäng!!!!!

Skor & Cyklar

Hallå hallå!

Jag har gjort det igen. Jag har köpt skor jag får skitont i fötterna av. Det är andra paret i år. Varför? Varför igen? Det är inte partyskor med skyskrapeklackar vi pratar om utan trainers och kängor. Money down the drain. Min 10 år yngre manlige kollega sa till mig idag att ibland pratar jag gammeldags. Jaha. Vadå? "Nu är jag ute och cyklar" apropå något feltänk i huvudet. Vad är gammaldags med det? Jag måste verkligen vara gammal och omodern som inte märker att jag är det. Jag som verkligen anstränger mig att vara fräsch och up-to-date. Jaja, någon gång måste det väl börja gå utför... Jag är nog redan på väg in i barnstadiet. Varje kväll måste jag ha O'boy. Jag är helt besatt av varm choklad. Yum!

Good hair day

Hallå alla!
Kul dag. Kom hem från jobbet vid 8. Ätit lite och snart är det nanadags. Mona Sahlin ser rätt intressant ut. Hon har TJOCKA lager med mascara. Undrar vilket märke hon använder? Jag tror att jag provat alla märken som finns (förutsatt att de är dyra...) och det finns ingen, absolut ingen, mascara som är riktigt bra. Jag vägrar tro att det är mina fransar det är fel på. Hon (Mona) har dessutom väldigt fluffigt hår. Är det härligt tjock hår eller blir hon uppfluffad i sminket före sändning? Med tanke på mängden mascara är det nog artificiellt fluff. Det var gott väder när jag gick hem. Höstligt, men ganska varmt. Mörkt, men på det där mysiga höstviset. Godnatt.

Dimma, regn & dokumentärer

Hallå Världen!

Här halvligger jag i soffan med öm mage. Gjorde cellprov tidigare idag. Det var tydligen alldeles överväldigande och obehagligt för jag fick ont i min klena mage och gick hem från jobbet. Suck! På bussen hem ringde "Lennart" upp en polare, pratade med bred göteborgska och avrundade med "Gott mos"! Vem pratar så? Någon som driver med göteborgare trodde jag. Jag blev i vilket fall full i fniss. Sedan jag la mig horisontellt (hur annars?) på höger sida (jag har ju ont i vänster axel så den sidan är ett no-no) i soffan har jag tittat på 3 dokumentärer på svt play. Skitbra. Först om fattiga barn i Manilla. Hur kan staten/kyrkan vägra befolkningen preventivmedel? Hur kan det vara "mord" att använda dagen efter piller? Jag blir alldeles tokigt upprörd. Nästa handlade om scientologerna. Jag ryser och vill aldrig mer se en film med Tom Cruise eller John Travolta. Jag blev stoppad på 2:a Långgatan av dem för 10 år sedan. Utan att berätta vilka de var bjöd de upp mig för att göra ett personlighetstest. Jag gick snällt med, gjorde testet, köpte en begagnad bok om Dianetik och gav dem min adress. Varför? Än idag får jag brev därifrån. Jag gav dem en annan adress, men de hittade mig här. Den sista handlade om kokain i krogbranschen bland annat. Runt Stureplan förstås. Jag blir alltid lika irriterad när jag hör kommentarer att allt som är rätt och fränt har sitt ursprung i Stureplan och ett halvår senare har det nått resten av Sverige. Nä, nu vill magen att jag lägger mig ner igen. Det var en dokumentär om abort jag tänkte titta på. Nu när jag ändå är i dokufarten.

Nybörjare

Söndag. Vilken ledsam helg. Visste redan i början av veckan att jag inte skulle orka göra någonting till helgen. Sova var det enda jag ville. Lyckades dock släpa mig bort till "Fysiken" för att träna aerobics. Jag har inte tränat aerobics på flera år. Jag tycker att det är väldigt mycket roligare och mer givande än gympa. Musiken är bättre och det är dans. Jag älskar att dansa. Problemet är att jag drabbas av prestationsångest. Jag vill sätta stegen och kombinationerna perfekt redan från början. Får nästan panik när jag tappar bort mig och bara står där och viftar lite samtidigt som någon dansar in i mig. Vad ska alla andra tycka tänker jag. Tänk om de skrattar åt mig och undrar vad 17 gör hon här? Det gick okej. Jag kommer att gå igen. Sen parkerade jag i soffan. Fotboll. Jag är beroende. Först England-Kazakhstan och sen Sverige-Portugal. Dessutom är jag numera landsförrädare. Givetvis vill jag att Sverige ska vinna, men det är lika viktigt att spelare från mitt favoritlag gör bra ifrån sig. Det var i alla fall två stycken i Portugal... Jobbigt för mig. Sen var jag helt slut. Läggdags. Någon granne hade fest, ett liv. Jag hade knappt yttrat fem ord under dagen. Mannen i service-butiken som undrade om jag jobbar på dagis???? Jag är ekonom sa jag. Jag ska ljuga nästa gång och säga något jag vill vara. Sångerska eller sport-journalist. Min första blogg. Hihi.Känns jättekonstigt.