Fiskarens bästa vän

Det är någon som bråkar med mig anno 2010 tror jag. Förra helgen hindrade en arg vulkan mig från att åka till Edinburgh. På GP's hemsida blev alla läsare uppmanade att maila om de blivit påverkade av askans härjningar. Jag skickade iväg ett käckt mail där jag nämnde att naturens makter (snön) stoppade min Skottlandsresa även vid mitt förra försök. En journalist ringde upp mig och frågade om jag ville vara med i tidningen och om de kunde komma hem till mig och ta en bild. Jag kunde ju inte säga nej eftersom jag egentligen är exhibitionist (jag vet, mitt skygga beteende motsäger det...), men PANIK. Det är ju sjukt smutsigt hemma. Hon ringde tillbaka en stund senare och sa att fotografen inte hann fota mig för ett annat uppdrag i Frillesås. Jag blev verkligen JÄTTEBESVIKEN. Det blev några rader utan bild på sidan 5 i lördagens blaska.

Det har varit lite förkylt på sistone. Sjunga är väl nästan det roligaste jag vet och är man krasslig i halsen skaver det ju lite otäckt. I torsdags var det dags för sånglektion i alla fall efter att förkylning stoppat mig i flera veckor. Jag var väldans ivrig hela dagen, men framåt eftermiddagen började det skrapa i gommen/halsen på mig. Trots det körde jag ut till Partille och körde för fullt. Det var inte roligt alls på jobbet igår. Tog mig en tur till 7-eleven och köpte Fisherman's friend. De allra starkaste. Fick direkt en flashback till min ungdom när jag dolde spritdoft för föräldrarna med just Fisherman. Det var ju inte ett minne jag var jättesugen på och inte hjälpte de heller. Min chef kunde berätta att ungdomar av idag äter salamikorv för att dränka spritdoft.... Klockan 2 sa hon åt mig att gå hem. Jag verkligen älskade salamikorv när jag gick i typ 7an-8an. Ända fram till Göran sa åt mig att jag luktade vitlök. Efter det blev jag vitlöksabsolutist och min mor fick göra specialkost åt sin krångliga dotter.

Mölndals Bro

Jag har alltid varit stolt över och nöjd med att jag vuxit upp i Mölndal och jag blir väldigt förnärmad när någon kallar Mölndal för förort till Göteborg. För det första är Mölndal en egen kommun men dessutom har staden en själ och ett hjärta som skiljer sig från mini-storstaden Göteborg. Så det så!!
Om man bor i Johanneberg och behöver transportera sig till Eklanda rekommenderas bil. Det går jättebra även med en smutsig, omodern, illa pumpad Opel Astra med repor i lacken, men det förutsätter givetvis att den inte är på lagning. Min pensionerade mor tog en paus från barn-barnen för att istället köra sin dotters illa behandlade bil till och från verksta'n. Dagens uppdrag var att hämta den. Jag släpade därför Skottland till Krokslätts torg för att ta vitlöksexperssen (måste väl 4an heta nu när den istället för 8an kör till Angered...) till Mölndals centrum, ett riktigt shoppingmekka, Mölndals bro!!! Dagen till ära var det marknad på Alberts torg med internationell inriktning. Korvar från Tyskland, oliver från Italien och blommigt, smaklöst porslin från Skottlands hemtrakter (hihi). Jag blev faktiskt lite impad av fisk- ost och fruktaffären, men VARFÖR är man hänvisad till Dressman om man vill köpa herrkläder och VARFÖR har Willy's de största skyltarna på hela gatan????? Fika ska man ju göra när man är på utflykt. Utbudet är något begränsat. Två serveringar tror jag. Vårt fik hade ingen latte utan jag blev hänvisad till helt vanligt kaffe. Det var JÄTTEGOTT. Jag blev alldeles glad och förvånad. Smörgåsutbudet var även det lite skralt för någon som egentligen bara gillar ost. Ena halvan av ett vitt rundstycke med smör (flora?), en skiva ost (edamer?) och en pytteliten skiva paprika som gjort ett vitt avtryck i osten. Sååå svenskt. Även mackan var över förväntan god. Varför krångla till det är en spontan tanke. Klientelet var scary. Vi framstod förmodligen som det udda paret. Vi stack ut. Vid ett bord satt en rödnäst herre och sög på förmodligen 6e koppen. Vid ett annat satt 4 damer som verkade lite sådär konstiga och något alkoholiserade. Damen i platinablonderat hår gav mig onda ögat. Utanför på altanen satt 2 män och fyllde på kaffekopparna ganska odiskret under bordet med starkvin. Det var nästan lite otäckt. Lite, lite. Vi drog vidare och jag fick springa under och över hela bron för att hitta varifrån bussen till Eklanda skulle gå. Jag är ju inte jättebra på att fråga mig fram utan kör mer "kan-själv"... Väl på bussen hamnade vi bakom 4 ungdomar som redan dragit igång kalaset med öl (klockan var väl halv tre sisådär...). Det var en lättnad att stiga av 751an utanför Eklanda skola, detta medelklassparadis. Mölndal, I still love you :-).

Dagen efter

Var det någon som inte la märke till alla glada svenskar som studsade ut i solen och kastade sig ner på uteserveringar igår? Jag tog en vända på lunchen och hade mått fina firren om inte halsen tjurat ihop och raspade argt varje gång jag försökte svälja. Skottland mötte upp efter jobbet iförd skjorta. Jag hade som mig bör 3 tröjor, duffel och vantar… Vi lufsade genom Knark-/Kungsparken där diverse ungdomar, äldre utländska herrar och rockers samlats med den gemensamma nämnaren öl på burk (Norrlands, TT etc). Jag var lagom fräsch när jag några timmar senare bänkade mig för returmötet på Old Trafford mot Bayern München. Första halvlek var som en vitamininjektion. Halsvärk och snorig näsa var som bortblåsta. Livet kändes härligt. Lite nervöst lagd som jag är vågade jag inte titta på andra halvlek. Slog över när det var 6 minuter kvar. Hjärtat stannade till av obehag och snoret började flöda ur snoken igen. Jag låtsades inte höra att Skottland pratade med mig. Kröp ner i sängen med tungt huvud och tårfyllda ögon. Jag ville aldrig vakna igen….

Min rosa vante

För cirkus en vecka sedan försvann min rosa vante. Min fina rosa fingervante som värmer mina kalla fingrar (med hjälp av ett par rejäla gråa lovikatummisar). Jag blev lite ledsen. Det kändes lite tomt. Idag kom den tillrätta. Jag körde in bilen på parkeringen och där framför mig hängde den lite som en vissen blomma på en buske. Den var pisseblöt och lerig. Det gjorde ingenting. Den är mig lika kär för det. Tack du som hängde den så omtänksamt i ögonhöjd för mig att se :-).