Bye bye kaklet

Det börjar bli en vana nu. Att säga upp mig. Idag gjorde jag det igen. Jag hörde chefen i rummet bredvid, svalde, tog sats och stegade in i hans rum (iförd slamriga skor med klack, vilket INTE är en vana) och hasplade ur mig att jag hade tänkt att jag skulle sluta. Han tittade tomt på mig, jag fick lätt panik och började babbla forcerat om mitt nya jobb. Han fortsatte betrakta mig med en något slö blick så jag avrundade och sprang ut. Som den trevliga arbetskamrat jag är styltade jag därefter runt till mina kollegor på ekonomi med nyheten om min frivilliga uppsägning. Stylta är verkligen vad jag gjorde eftersom jag lånat Ulricas moccastövletter med en halvmeter höga klackar i någon form av träningssyfte (hon tyckte mina 3-centimetare var väl mesiga). Kan någon endaste människa på hela detta jordklot tycka att det är bekvämt? Nej! Kan någon endaste människa ta mig seriöst med eiffeltornshöga klackar? Nej! Blev min första blog på över halvår fantastisk, rolig och intressant? Not really. Jag återkommer med nya försök inom kort. Lovar :-).