Halvtid

Highbury är verkligen ett trevligt område på alla sätt och vis alla dagar på året. Det finns dock några undantag. Idag var en sådan dag. Highburys stolthet Arsenal spelade nämligen första semi-finalen i Champions League mot mitt lag, Manchester United. Jag stod inför 3 alternativ: 1. Stanna hemma och följa matchen via radio. 2. Trava bort till en pub i Tottenham, som hatar Arsenal mer än något annat lag. 3. Gå till min vanliga pub och låtsas som ingenting. Jag valde alternativ 3. 19.45 satt jag på Bank of Friendship i en plaststol med en Guinness i handen. Bank of Friendship är på intet sätt en pub som lockar hardcore fans, men jag lovar att jag var den enda av besökarna vars hjärta klappade för the Red Devils. I takt med ökad fylla och att slutsignalen närmade sig blev stämningen mer hätsk. Man U satte en balja i 17:e minuten och var klart närmre att öka på ledningen än att släppa in ett mål. Jag blir också frustrerad när mitt lag förlorar men varför skrika din skelögde jävel (Giggs), Granny shagger (Rooney), lägg av med dina löjliga step-overs (Ronaldo), sluta filma (Ronaldo) och annat fånigt? Jag jublade inombords när segern var säkrad och gjorde mina glädjeskutt först när jag lämnat huvudgatan Blackstock Road och alla Arsenalfans på behörigt avstånd. Retur på Emirates nästa tisdag.