Ritualer

Då var morgonens ritualer överstökade och hoppsan, klockan är kvart i 12. Som varje morgon snoozade jag i en timma tills jag hörde gnisslet och smällen från järngrinden när min sydafrikanske flat-mate äntligen gick till jobbet. Då kastade jag mig upp och nerför trappan för att sätta på elementet i TV-rummet innan jag förberedde frukosten bestående av kaffe (Lavazza i pressbryggare) och flingor och frukt i yoghurt (varierar faktiskt yoghurten ibland...). Sen satte jag på mig ännu en tröja, mina fingerlösa vantar och element nummer två (kallare inne än ute...) och satte mig till rätta vid frukostbordet med gårdagens Observer (oftare en gratistidning som endast innehåller skandaler och skvaller om Kate Moss). Uppför trappan igen och på med mina mjukis-Nike (lite tjockare collegematerial med fickor som vissa nötter har på sig när de går på gatan som vanliga människor), vindjacka, mössa och I-pod och ut i solen och den bitande vinden. Varannan dag försöker jag gå en power-walk i Clissold park (jag "glömde" mina joggingskor i Sverige). Det börjar bli erbarmeligt långtråkigt, men piggas upp av diverse udda karaktärer som även de frekventerar parken. Dagens trumfkort var det svartklädda och piercade paret i 20-årsåldern som knäckte upp varsin Stella (fylleölet ni vet) klockan 10 på morgonen. Mer tragiskt än roligt givetvis. Annat man kan rynka på näsan åt är alla hundar och hundägare som springer alternativt bajsar framför fötterna på en. Häromdagen var där ett par som var extremt nöjda med sig själva och trodde de ägde hela parken. Hon var söt och hade keps, tofs och för kort tröja och han hade attityd. De stod mitt på gången, dvs i min promenadväg, och boxades mot mitsar. Nästa varv låg de över gången och gjorde sit-ups. Efter fyra varv är jag inte trött men utråkad och skuttar hemåt. Dags att träna min trötta axel med sopborte (skivstång), vattenflaskor (hantlar) och gummiband (gummiband) enligt ett program jag fått av min sjukgymnast mjukis-Anders. Oftast får Annalisa titta på när jag lyfter och drar eftersom hon på italienskt vis går upp runt 11 varje morgon... Dags att göra något vettigt :-)

Hade jag varit neutral hade jag tyckt att det var spännande och kul att det är nerv i Premier League igen efter Man U's katastrofala förlustmatch mot Fulham. Den visades inte på TV utan jag följde den via minut-för-minut rapport på internet samtidigt som jag drack en helt verdervärdig juice. Varför är alla så upphetsade över granatäpple? Kan det nyttiga verkligen kompensera att man blir illamående och deprimerad eftersom juicen smakar apa (dyr var den också)? Vi låg snart under med 1-0 efter att Paul Scholes blockerat en boll med händerna framför mål. Det innebar straff och rött kort. Det kändes kört och jag försökte pigga upp mig med svensk humor på youtube. Det gick inget vidare. Henrik Schyffert's dansmoves föll platt och matchen avrundades med ännu ett fulhammål, skadad Berbatov och utvisad Rooney. Vad händer med "mina" killar? Tack Tottenham för att ni läxade upp Chelsea, men shame on you Aston Villa som släppte in 5 bollar mot Liverpool. Men vi leder ligan fortfarande. Vi klarar det här!

Tralala

Då var det överstökat. Nu är första sånglektionen på engelska avklarad. Jag tog tunnelbanan till Euston station och letade mig ner på en gata bakom stationen. Lektionen började klockan 8 så det var mörkt och lite skumt ute. Vad är det med tågstationer och porr egentligen? Det första jag ser är en skylt med Table dancing och jag håller genast lite hårdare i väskan. Snart hittar jag kvällens mål Voxbox som från utsidan ser ut som en porrklubb med övertäckta fönster. Min sångpedagog heter Anna och är blond och jätteglad och inte en dag över 25. Det stog på hemsidan att de använder tekninken Speach Level Singing, men jag funderade inte så mycket över vad det skulle kunna innebära. Jag var där en timma och sjöng absolut ingenting. Jag krystade däremot fram en massa mystiska ljud såsom gag, gug, mam, prrr mm. Poängen är att man ska sjunga som man talar. Det var verkligen svårt, men rätt intressant. Jag tror jag går dit igen. Som tur är ska jag ha sånglektion hemma i Sverige om en vecka. Då ska jag väl få sjunga i alla fall...

Dansfot

I ett avsnitt av Sex and the City får Charlotte skor gratis om hon låter försäljaren prova skorna på henne eftersom det ger honom en kick... På Stoke Newington Church Street ligger en liten trevlig skoaffär. Försäljaren skänkte mig inga skor, men han blev väldigt personlig och frågade hur många barn jag skulle vilja, hur gammal jag är och sa att min fot var formad för dans. Haha. Säkert. Mina paddfötter.

Min ena flatmate har suttit inne hela dagen och förberett en intervju. Det stinker verkligen svett på hela bottenvåningen. Sen kom väl den andre hem och drog dels sönder snöret till lampan i badrummet, men dessutom sprejade han toan i säkert 5 minuter med vår äckliga air freshener med vaniljdoft. Usch och blä! Kan tilläggas att han inte köpt en toarulle sedan mitten av januari. Jag har nu en egen rulle som jag bär in och ut. Det handlar inte om pengar. Det är en principsak!!!!!!!!! Morr. Själv är jag perfekt.

Van Persie del II

Jag är alldeles salig. Jag har varit på riktig fotboll. Senaste matchen jag såg live var Blåvitt-Elfsborg 2007 när Blåvitt vann allsvenskan. IFK vann med 1-0. Detta gladde mig givetvis enormt mycket. Ännu roligare hade det varit om vi hade hunnit in på (nya) Ullevi innan IFK nätade... Vinsten värmde lite extra då jag var där med en Elfsborgare - Karin!!! Ullevi var fyllt till kanske en femtedel och stämningen var därefter. Emirates var inte fullsatt idag, men det gjorde inget. Atmosfären, stämningen och känslan var helt underbar. Jag och Arsenalsupportern James småsprang till arenan samtidigt som vi "värmde" med varsin Stella (som tydligen mest alkisar dricker för att det är så hög procenthalt...). Våra platser var högt upp på ena kortsidan. Det svindlade nästan för mig när jag tittade ner på planen och ut över arenan och alla fans och rödvita flaggor. Om det ändå vore Old Trafford tänkte jag och klappade på emblemet på min väl dolda Man United-tröja. Eftersom matchen gällde semi-finalplats i FA-cupen mot Chelsea kunde jag med gott samvete ivrigt heja fram Arsenal. Hull ledde oförtjänt med 1-0 i halvtid när James kutade iväg som en iller för att köpa varsin pint att drickas ur det charmiga materialet plast. Tack och lov vände Arsenal matchen i 2:a halvlek och vann med 2-1 (efter mål av van Persie och Gallas). Nu riskerar jag inte att anses som otursgumma och får förmodligen följa med på fler matcher. Jättegärna!

Förlåt alla kära läsare som hatar fotboll. Jag lovar dock musiktema inom en snar framtid eftersom jag ska ta min första sånglektion på engelsk mark nu på torsdag. Spännande (för mig i alla fall)!

Nangiala

Jag tror våren är här. Igår bytte jag duffeln mot min nyinköpta vårjacka/kappa från HM. Det kändes helt fanstastiskt (om man bortser från att jackan smet in mellan benen så fort jag tog ett steg framåt....). Jag styrde in i Clissold Park där alla såg sådär vårförlösta och glada ut. Undertecknad i sin svarta jacka och alla andra i T-shirt. Som vanligt ligger jag steget efter resten av världen (kanske med undantag för frusna 90-åriga tanter). En av mina absoluta favoritböcker som barn var Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren. Jag ärvde ett tummat ex av min bror och läste den på barns vis om och om igen. Att gå in i parken var lite som att besöka Körsbärsdalen. Min amatörmässigt tagna bild återger nog inte den känslan, men den är i vilket fall en trevlig kontrast mot växten som dog kölddöden. Snyft! Visst anar man hur fin den var innan den avled!!!!

Dagen efter fredagen den 13:e

Då var det söndag kväll och jag har fortfarande inte kommit över förlusten. Jag upptäckte i fredags kväll - när Åsa och jag satt på en trevlig krog - att det var fredagen den 13:e. Genast kändes livet lite jobbigare. Trots det avlöpte kvällen utan olyckliga incidenter, men det exploderade över mig dagen efter istället. Jag är ju inte vidskeplig alls, men jag hade gjort allt som jag brukar göra inför match. Jag tvingade mig själv att dricka Guinness trots att det var det sista jag ville ha kl 1 på dagen. Det som fattades var väl närvaron av mannen som inte tvättat sig på ett decennium. Kvällen tillbringade jag hemma hos Åsa, som bjudit hem sina vänner Carol och John och deras 2 barn. Jag var trött. De måste ha undrat var Åsa hittat mig någonstans. Jag var verkligen skittråkig och dessutom åkte gylfen ner på mina väldigt tajta Acne - hela tiden. Tur att det var fin-fint väder och uppåt 20 grader idag. Godnatt!

Avklädd

Jag vet att jag tar det här med fotbollen alldeles för allvarligt. Det är bara ett spel och bla bla. Att förlora mot ärkefienden Liverpool med 4-1 på hemmaplan är ren förnedring. Att sitta på puben och höra alla Arsenalfans jubla över alla misstag vi gjorde och Vidas röda kort var brutalt jobbigt. Jag gick därifrån med svansen mellan benen och har inte hämtat mig än. Arsenal vann med 4-0 och i morgon kommer säkert både Chelsea och Villa vinna. Skit! Nä, nu skakar vi av oss detta, lär oss av misstagen och vinner resterande matcher. Vi leder ju faktiskt fortfarande ligan med 4 poäng :-).

Manchester

Nu har jag suttit på Cristiano Ronaldos (se bild och notera den feta luggen fastklistrad mot pannan) och Dimitar Berbatovs platser i omklädningsrummet. Hurrra!!!! Enligt tourguiden så har alla spelarna sina fasta platser för de är sjukt vidskepliga. Därför är det ju ingen tvekan om att jag verkligen suttit på en plats där Cristiano svettats. Härligt!!!! Jag är så barnsligt nöjd med mitt besök i Manchester i allmänhet och Old Trafford i synnerhet. Göteborge som jag är kändes det skönt naturligt att ta spårvagnen ut till arenan som ligger i en blåsig och ganska sunkig stadsdel strax utanför centrum. Arenan kändes mäktig (se bilder och notera kepsfarbrorn som stirrar på puckot som tar bild på sig själv) och jag kände mig liten. När vi var i players lounge där spelarna umgås med sina familjer och softar före match (i detta rum som David och Victoria Beckham fann varandra) ifrågasatte jag varför Henrik Larsson inte var med på tavlan över alla spelares landskamper (han spelade inga under sin Unitedtid). Efter det var jag och tourguiden bästisar och jag var hans "Swedish friend". "Who is your favourite player?" frågade han när vi blev visade avbytarbänken. Jag hann inte kontrollera tungan utan hasplade ur mig "Ronaldo and Berbatov 'cause they're cute". Han bortsåg från den patetiska kommentaren och visade mig istället till den plats där Ronaldo brukar sitta (vilket ju är väldigt sällan). De har fantastiskt bekväma stolar. Speciellt om man jämför med Arsène Wengers egendesignade på Emirates. Efter avslutad tour och några få (!!!!) inköp i deras megastore var jag helt slut. Jag dödade resten av tiden inne i centrum. Väl tillbaka i Highbury var jag faktiskt lite orolig att någon skulle misstycka att jag bar på en jättestor påse med Uniteds emblem på, men jag klarade mig hem utan att bli nersparkad.

No more José

Så var åttondelsfinalerna i Champions League avklarade. Jag har i vanlig ordning mått lite illa hela dagen av nervositet. Kvart i 8 satt jag parkerad på en pall på Bank of Friendship. Puben är uppdelad på mitten med baren som avdelare. På ena sidan visades Arsenal-Roma. Där var knökat med folk. På min och Man Utd's sida var det luftigare. Vidskeplig som jag är beställde jag en halv Guinness. Scannade snabbt puben och insåg snart att enda lediga plats var bredvid "Stinky" om jag ville sitta nära TV'n. Intalade mig själv att han nog också ger tur och slog mig ner i stankmolnet. Eftersom vi tryckte till José Mourinhos och Zlatans gäng med 2 sköna mål av Vidic och Ronaldo så kommer jag fortsätta dricka halva Guinness och tvingas sitta bredvid Mr Ofräsch. Det är det värt, lätt... Jag firade vinsten med att gå till puben snett över gatan - the Woodbine - med Åsa. Om några timmar hoppar jag på tåget till Manchester.

Dr. Alban & van Persie

Nu har jag gäspat mig igenom Parfymen. En kille utan egen doft med ett luktsinne utöver det normala tillverkar en parfym av vackra kvinnor han dödat. När han skall avrättas för morden sprider han doften, alla åskådare på det överfyllda torget blir som tokiga, skriker att han är oskyldig och sen utbryter värsta sexorgien. Han dras liksom av en osynlig hand tillbaka till det stinkande fisktorget där han en gång föddes i 1700-talets Paris och häller parfymen i håret. Alla de fattiga fiskmånglarna kastar sig över honom och äter upp honom. Wow! Det är finkultur det....

Innan matchen mellan Arsenal och Burnley var slut igår fick jag för mig att Holloway Road var bästa stället att handla på. Snabbaste vägen dit är att gena över Emirates Stadium. Intelligent val 10 minuter före full tid. Genväg blev senväg. Jag och alla Arsenalfans blev tillfälligt stoppade av polisen precis vid Holloway Road. Deras hjälmar eller hattar eller vad de nu skall föreställa ser verkligen för roliga ut. Hur tror de att allmänheten skall fyllas av respekt för någon i clownmössa??? På vägen tillbaka hamnade jag i ännu en folksamling. Det visade sig vara en skara fans som väntade på att spelarna skulle köra ut ur parkeringshuset under arenan (Arsenaltouren avslutades i parkeringhuset...). Jag blev lite nyfiken och ställde mig också och glodde in i det mörka hålet. Robin van Persie kom snart utglidande i en Mercedes (om jag minns rätt). I mitt tycke ser han både otrevlig och dryg ut, men han stannade och vevade ner rutan när några galningar skrek I love you van Persie och tryckte upp en stor skylt med samma text mot bilen. Jag har alltid varit lite pinsamt kändiskåt så jag var rätt nöjd. En kompis och jag kändistävlade på 90-talet. Ett av mina "vackrare" minnen är från krogen som då hette Noon och Dr Alban (Hello Africa, tell me how you doing - vilken hitlåt!!!). Ivrigt kastade jag mig över honom och frågade om han tillhörde stammen någonting som jag glömt namnet på (jag hade precis delat studentkorridor med en Nigerian som tillhörde den stammen). Jag tyckte själv att jag framstod som smart och påläst och inte alls kändissugen. Han svarade nej och sa namnet på en annan stam för att sen ointresserat vända sig åt ett annat håll. Min kompis var mäkta avis. Det var hela poängen :-). Varsågoda, ännu en fantasisk historia från mitt spännande och händelserika liv....

Räven & växten

Vaknade med ett ryck av att Mildred slog på kattluckan och sen hoppade upp i sängen och landade på mig. Yrvaket snubblade jag upp för att kontrollera att luckan verkligen var låst. Allt verkade dock vara ok och jag la mig igen. Snart hördes ett väldigt oväsen från altanen, vilket följdes av ett fasansfullt skrik, som verkligen gick genom märg och ben (som det heter). Det slutade först när jag travade ut i köket ännu en gång. Det var räven som var på besök. Den (eller en kompis) har visat sig på gatan och i trädgården några ggr så jag förstod på stört vad det var, men aj vad obehagligt det var. Jag kröp ner under täcket igen, men kan inte påstå att jag sov särskilt gott resten av natten. I somras, på landet, vaknade jag när ett rådjur luftade lungorna. Det låter som när en människa grillas på glödande kol. Rävens skrik låter faktiskt ännu otäckare (typ att dra ut naglarna kan jag tänka mig är snäppet vidrigare).

Mitt lilla rum på Highbury Quadrant (lite problem med prepositionen där…) behövde en växt för att bli lite gladare, trevligare och få lite mer liv. Jag förstod inte varför det var så svårt att hitta en växt, men insåg snart att engelsmän inte verkar pryda sina hem med växter och blommor i samma utsträckning som vi. Nu vet jag varför. De dör i deras snålt uppvärmda hem. Jag var ”hemma” igår för att hämta ett ombyte kläder. Mitt rum har stått kallt sedan i onsdags. Min lilla söta, gröna växt har dött, har dött kölddöden. Snyft!!!

Frisyr & Längd (igen)

När jag publicerade (hihi, vilket pretentiöst ordval) min snyggelva nämnde jag att jag även klurat på en fulelva. En av de eventuella kandidaterna var en liten argentinare i Man Utd. Han är fortfarande inte modellsnygg, men hans nya kortare frisyr har verkligen förvandlat hans utseende till det bättre. Att frisyren påverkar utseendet är ju knappast en revolutionerande nyhet, men jag får i alla fall stöd för att alla timmar jag oroar mig och fixar med mitt hår är väl spenderad tid…. United krossade Fulham igår med 4-0 (kvartsfinal i FA-cupen). Fulham är i mitt tycke ett någorlunda sympatiskt lag. De har hittills haft den goda smaken att förlora säsongens alla matcher mot Man U och deras hemmaarena Craven Cottage ser hemtrevlig ut och har ett gulligt namn. Dessutom tränas de av Roy Hodgson, som har ett förflutet i tre allsvenska klubbar. Ingen av de är visserligen Blåvitt, men han ger ett schysst och ödmjukt intryck. Jag får nog förresten revidera den uppfattningen. Ett av lagen var ju faktiskt Malmö FF. Huuuuu!!!! Gårdagens målgörare är alla små killar (Tevez, Rooney, Park). Det är så härligt att vi som inte når upp till översta hyllan kan lyckas här i livet :-). I början av 90-talet bildade två kompisar - Lotta & Camilla - och jag föreningen De Glada Dvärgarnas Förening (DGDF) (förlåt alla dvärgar). Lotta och Camilla var till och med snäppet kortare än jag!!!! Vi umgås tyvärr inte längre (vilket är tråkigt av flera skäl) och nu är jag den korta i alla sammanhang förutom när barn är inblandade. Det är ju bara en tidsfråga…..

Mildred & Jag

Vad trevligt det är när ens vänner vill hälsa på mig här i London. Per gled in med Ryanair i onsdags och lämnade ön igår. Han tog med sig svensk vinterkyla, men verkar som tur är ha tagit med sig den tillbaka till mitt moderland. Eftersom jag är husvakt åt Åsa och kattvakt åt Mildred kunde vi bo i en härlig och rymlig lägenhet. Mildred är en jättesöt liten svart kisse, som håller mig sällskap nu när Per åkt och Åsa tillfälligt lämnat stan. Mildred är inte som alla andra katter. Hon vägrar nämligen dricka vatten ur en skål på golvet utan vill helst dricka vattnet rinnande från badkarskranen. Här finns ett fräscht och varmt badrum med ett inbjudande badkar och en dusch med himmelskt tryck. Britter är besatta av badkar och jag kan förstå varför om man bara tvättar sig en gång i veckan (tar ju ett tag att lösa upp smutsen) och man är inkapabla att tillverka duschar av svensk standard. Jag slängde ut Mildred och fyllde karet med hett vatten uppblandat med Hollys godisdoftande bubblor och bara njöt. Teresa och pensionärerna använder duschmössa. Eftersom jag är lite kortare än genomsnittet halkade jag ner i karet och fyllde halva duschmössan. Att håret blev blött störde mig inte lika mycket som att det gjorde mig uppmärksam på hur fånig jag måste se ut i duschmössa. Jaja. Ännu en gång visar det sig att livet är lite enklare och roligare för de som inte är knattekorta. Om jag vore 1,60 eller mer hade jag haft chansen att bära fanan när Manchester United möter Inter på Old Trafford på onsdag. Nu hindrade det inte mig att anmäla mig till tävlingen (jag är ju faktiskt 1,585…..) och jag har redan förberett vad jag ska göra/säga/se ut när jag träffar Ronaldo, Berba, Zlatan och de andra grabbarna. Skulle jag mot förmodan (!!!!) inte få äran att leda ut Man Utd på Old Trafford så kan jag i alla fall se fram emot en Old Trafford tour på torsdag. Japp, nu ska det bli av. Nu åker jag till Manchester. 4,5 timmar på tåget (tur och retur) bara för att få komma lite närmre de röda djävlarna :-).