Krigsskada

Idag är jag allt lite spak. Vaknade i morse och det värkte i högra halvan av huvudet/ansiktet. Det är väl min gamla skada från Zell am See som gör sig påmind. Den som tyvärr har mindre med skidåkning och mer med Strohrom att göra... Det låter ju snyggt att ha värk i en gammal skada, men smärtan har förmodligen mer sin grund i att jag nu nästan helt har slutat jobba och därför hamnat i ett ingenmansland och det känns minsann lite otäckt (och då får jag ont i kroppen någonstans...). Alternativ 3 är att vi firade in julen på Swedish Taste med jobbet igår. Vi inledde kvällen på kontoret med bubbel och klappar. Jag hamnade i fokus, vilket inte är min favoritposition, och hällde i mig drickat lite extra snabbt. Sen vevade jag ihop en mandelkräm till efterrätten. Maten blev fantastiskt god. När vi väl kom fram till desserten och mitt bidrag var jag proppmätt och hade bedövat smaklökarna med vin (men den var säkert jättegod för jag är ju kung i köket...). Det hölls lite tal och jag kände plötsligt att det bara MÅSTE jag också. När vi avslutat kaffet och avecen och det började bli dags att tänka på refrängen då reser jag mig upp och börjar vifta med armarna som en albatross som har problem med flygtekniken. Jag stirrar rakt ner i golvet och blurrar ut något som ska föreställa tack för mig och guuu vad ni är bra. Ingen skulle vara nöjd med det talet, men skit samma, det kändes ändå rätt att säga något även om jag framstod som ett pucko. Nu hägrar nya äventyr????

Snyggelvan

Nää, nu har jag ältat den här snyggelvan i huvudet sedan EM i somras. Nu är det dags att få ner den på pränt. Det är inte en lätt uppgift. Förmodligen svårare än att plocka ut en superelva. Jag är helt övertygad om att det finns fler duktiga än snygga fotbollsspelare. Givetvis kan jag inte alla spelare i hela världen utan det blir koncentrerat till de stora europeiska ligorna och premier league i första hand. Min dröm är att köpa en klubb och sen köpa spelare utifrån utseendet. Visst är det en bra idé :-). Jag dryftade idén om en fulelva för en vän, men det var taskigt tyckte han och jag håller nog med. Några starka kandidater var annars en fransos i Bayern München, en sydamerikan i mitt lag och en krullhårig spelare med mycket tandkött från Milan.... Åter till snyggelvan. Det är svårt att hitta kandidater till varje enskild lagdel och därför delar jag bara upp det i 4 delar och blandar lite. Vissa spelare är mer givna än andra. Några kan komma att bytas ut om jag hittar en fräschare grabb. Målvakt: Iker Casillas, Real Madrid. Ett lätt val. Backar: Sergio Ramos, Real Madrid; Paolo Maldini, AC Milan; Fabio Cannavaro, Real Madrid; Allessandro Nesta, AC Milan. Den enda som egentligen är helt given är Ramos. Jo, Maldini också. Jag skulle kunna ta med Nemanja Vidic, Man Utd, bara för att gillar honom och han ser lite galen ut. Mittfältare: Cristiano Ronaldo, Man Utd; Cesc Fabregas, Arsenal; Frank Lampard, Chelsea; David Bentley, Tottenham. Frank Lampard är den minst givne. Cesc Fabregas är söt, men borde göra något åt sina framtänder. David Bentley är snygg, men hade i början av säsongen slingor i håret. Det går bort!! Någon som skulle kunna kvala in är faktiskt Michael Carrick, Man Utd. Han är inte uppenbart snygg, men vinner i längden... Anfallare: Dimitar Berbatov, Man Utd; Fernando Torres, Liverpool. Berbatov tillsammans med Ronaldo är de två mest givna valen. På bänken sätter jag Luca Toni, Bayern München och Zlatan, Inter får plats där också. Idag i matchen mot Chievo var han väldigt stilig. Han är i andra lägen ganska ful, men funkar ibland. Tränare: José Mourinho, Inter. Han kan få Roy Keane som hjälptränare. Ja, då var det klart! Jag är riktigt nöjd :-). Det hade varit trevligt om jag hade kunnat komplettera min uppställning med bilder, men det får jag säkert inte enligt upphovsrättslagen eller någon annan lag.

Propp

Som barn gör man ju allt för att vara så olik sina föräldrar som möjligt. Min far har dock satt några tydliga spår hos mig. Precis som han har jag en förmåga att aldrig komma till skott för att vi klurar ut alla negativa konsekvenser av vårt handlande och då är det ju bättre att låta bli... Dessutom har jag likadana fingrar och tår som min far. På honom manliga tår och fingrar. På mig likaså.... Det mest akuta just nu är att jag har samma trånga örongångar eller tendensen att överproducera öronvax eller vad det nu är. I vilket fall så får vi lätt vaxpropp och det är precis vad jag har nu. Lovely. Jag hör helt enkelt bara lite svagt på vänster öra. Skitjobbigt. Min pappa har idag hörapparat, vilket förmodligen även jag kan se fram emot på ålderns höst :-(.

Jag har klippt mig dag. Sen skulle jag egentligen ha sånglektion, men den blev inställd. Jag strosade lite på stan istället. Försökte ännu en gång insupa lite jul, men det är som förgjort. Jag får bara ingen julkänsla. Jag är som i en bubbla. Det mesta är overkligt. Att jag bara har några dagar kvar på jobbet känns JÄTTESKUMT. Att någon ska flytta in i min lägenhet och att jag ska sticka iväg känns extremt konstigt. Det är som att det händer någon annan och inte mig utan jag står utanför och tittar på.... Nu ska jag snart till Gothia och äta räkmacka. Nice!

S club 7

Don's stop moving med S club 7. Hur har jag kunnat glömma bort denna fantastiska låt. Tack Christian Luuk som påminde mig om dess existens. Surfade fram den på Youtube och blev på sådär bra och studsigt humör. Christian Luuk gjorde ju Knesset då i mitten av 90-talet. Jag såg ALLA avsnitt. Youtubade även på det och hittade en kort snutt då bla Wille Crafoord och Jonas Karlsson satt i soffan. Jonas Karlsson är väldigt söt. Wille Crafoord var jag kär i i början av 90-talet då han var Dr C i Just D. Hur bra som helst tyckte jag då och gick med i deras fan-club fläktklubben. Jag minns att jag fick en T-shirt i XL. En annan snygg XL T-shirt jag har från den tiden är en från kvällsblaskan Expressen. Man kunde beställa en VM-brons 94-tröja med valfri bronskille. Vem tyckte jag var finast? Jo, Stefan Schwarz!!!!!!

Hittills har den här veckan inte varit särskilt lyckad och inspirerande. I tisdags hade jag bespetsat mit på ett Step up pass. Jag har liksom lite tänkt att step och aerobics är min grej, att jag har känsla för koordination, danssteg, kombinationer och rytm. Efter 10 minuter började jag fyllas av obehag när jag insåg att jag inte hängde med. Jag viftade lite desperat med armarna och snubblade runt och på brädan. 10 minuter senare tog jag brädan under armen och lämnade salen. Förnedrad. Åhhhhh, vad dum jag kände mig. Gick på ett gympapass istället. Det var aptrist och musiken var skit. Idag var jag på Kunskapsdagar som vår revisor PWC höll i. Jag kände mig totalt malplacerad. Folk såg ut som aliens och föreläsningarna var bättre än sömnpiller (för den som vill sova). Ska jag verkligen hålla på med detta?

Indiana

Blev lite smålullig av föräldrarnas alkoholtunga glögg, som jag smuttade på medan jag tittade på inspelad Fotbollskanalen Europa. Man Utd's vinst över City kändes ännu lite skönare. Cristianos helt obegripliga volleyboll-block i Citys straffområde framstod nästan komisk och jag skrattade t.o.m åt en kommentar från Patrik Ekwall. Vilken fantastisk glögg. Mer julmys än så blir det nog inte hemma hos mig. Jag har aldrig varit mindre sugen på jul än vad jag är i år. Försökte bygga upp lite julkänsla i Fässbergskyrkan igår. Det funkade tillfälligt. Bereden väg för herran, Gläd dig du kristi brud. Jag tog verkligen i. Utanför kyrkporten möttes jag av det alldeles speciella Göteborgsregnet. Det som nästan är mjukt och verkar komma från alla håll, men inte riktigt märks och som tränger sig igenom allt och man blir pisseblöt.

Jag var barnvakt i lördags. Det började på bästa sätt med att Elvira snubblade på något julkrimskrams, slog knät och stortjöt. Ragnar stämde strax in då krimskramset gick sönder. Klara tittade storögt på medan hon kramade kvällen favoritleksak, den spelande, rockande och blinkande julälgen. Snart var alla glada igen och Ragnar kunde stolt berätta att vi skulle se samma film som förra gången. Vadå förra gången undrade jag eftersom jag inte i min vildaste fantasi kunde tro att jag skulle behöva genomlida Indiana Jones EN GÅNG TILL. Jodå. Eftersom Ragnar ville att jag skulle läsa texten kunde jag inte smygsova genom filmen som förra lördagen. Klara var kvällen piggaste (mig inkluderat) och somnade sist (20 över 10) efter tre flaskor välling. Jag var grymt nöjd. Kidsen hade alla tre varit hur rara som helst, inte tjatat om föräldrarna och nu sov de. Lite vin och en film och livet var på topp. The Big Lebowski. Om jag ändå kunde ha samma avslappnade attityd till livet som El Duderino. Strax efter 2 kom bror och svägerskan hem. Vi hann säga hej när Klara började hojta. Jag krängde snabbt på mig jacka och skor och sprang. Mitt vikariat som förälder var över för denna gång.