Arg

Det är kallt. Det snöar. Då går Tesa till HM och shoppar vårkläder. Måtte det bli sol, värme och fågelkvitter illa kvickt så att jag kan få visa upp min ärmlösa, mjölkvita topp och den fantastiska korallrödrosa klänningen (ärmlös...). Dessutom provade jag en jeansjacka från Label of Graded Goods (för några år sedan skulle jag hellre dö än visa mig i L.O.G.G.). Storlek 34 var lite trång över bysten. Jag hittade en 36a i en annan och mindre lyckad tvätt, men som satt finfint. På en docka hängde rätt jacka i rätt storlek. Jag samlade mod och frågade en dam i randig tröja om jag kunde prova den. Det blev kalla handen. Nej, nej, den orkar man ju inte kränga av och förmodligen sälja till en ivrig spekulant. Det vore ju alldeles för ansträngande och tidskrävande. Man arbetar ju inte här för att behaga och tillmötesgå kunden. Jag kände mig avsnoppad och dum. Sen blev jag arg och min molande huvudvärk utvecklades till dunka dunka. Igår tutade en volvo v70 på mig när jag gick för grön gubbe. Idioten gjorde en vänstersväng bakifrån och tyckte visst att den hade företräde framför lilla mig. Jag skrek och visade fingret och blev argare än argast. Då var biluslingen långt bort i fjärran. Kvar stod jag som ett annat fån med knuten näve och högröd i ansiktet. Arg, aarg, ARG. Välkommen huvudvärk!!!

Själlös

Precis när man börjat vänja sig vid att någon stökar ner, lämnar toalocket uppe och knör i sängen så åker den där någon hem. Någon lämnar mig ensam och övergiven. Någon ligger inte kvar i sängen och snarkar när jag släpar mig till jobbet kalla och mörka morgnar. Någon välkomnar mig inte med ett leende när jag återvänder hem efter en lång seg dag. Någon ger inte längre energi, själ och liv åt mitt hem. Tomheten slog hårt mot mig när jag klev över tröskeln igår kväll. Smutsen och dammet syntes tydligare. Det var som vita fläckar där någons saker legat. Med en duns la jag mig i soffan. Vinden ven och slog i balkongräcket. Whyyyyyyyy?