Kisse mjau

Jag är husvakt. Ännu en gång har jag tillgång till en riktig dusch och ett kök som som inte någon annan förpestar med snusk och otäcka dofter. Sängen är enorm. Trots det ligger jag och trycker vid kanten så att jag nästan trillar ner. Varför? Kanske för att ge rum åt lilla, söta, svarta katten Mildred. När jag kom i tisdags stod hon innanför dörren och jamade olyckligt och längtande. Jag kliade henne bakom öronen och pratade lite katt- (läs bäbis-) språk och hon verkade nöjd. I morse jamade hon ynkligt och jag fick den geniala idén att bjuda henne på mjölk. När jag hunnit igenom halva flingskålen hör jag ett bekant ljud under bordet. Ett ljud som som betyder att någon inte kan behålla maten. Stackars lilla, söta kissen tålde inte godiset jag gett henne. De följande 10 minuterna följde jag efter henne när hon kräktes upp mjölken på diverse olika platser i kök och hall. Jag är en USEL kattvakt. Konstigt nog spann hon mellan uppkastningarna så hon kunde ju inte må alltför ruttet. Min frukost smakade inte mums efter det. Mildred hoppade ut genom kattluckan för en stund sedan. Hon är nog på jagt efter en ny kattvakt...