La Famiglia

Det skulle betas av släkt före avresan till Konungariket Sverige. Första anhalt var Perth och syster Cherie, världens gladaste Alastair (1,5) och två nyligen anlända syskonmarsvin med de pälsbeskrivande namnen Ginger och Nutmeg. Bror Colin fixade med datorn medan Tesa konverserade och agerade lektant. Resten av släkten bor i och utanför Aberdeen där Colin dessutom är född och uppväxt. Den kallas även den grå staden och det var också vad som mötte mig när vi gled in med tåget: grått, grått, grått!!!! I rasande fart besökte vi farbror Richard och faster Helene i Banchory, som efter en snabb kaffe körde oss till moster Anne och farbror Peter i den nya röda, glänsande jaguaren. Efter två glas vin på fastande mage fick det bli snabbmiddag på McDonalds innan det var dags för pubrunda med Ian och Matthew. Pub nummer tre var säkert jättetrevlig, men nu var Tesa zombietrött och okontaktbar. Dag två inleddes med en bussresa till Bucksburn som är Colins motsvarighet till Toltorpsdalen. Till skillnad mot mina barndomstrakter finns där en pub - förstås. Det var som att kliva in i en tidsmaskin till 70-talet alternativt ett avsnitt ur Twin Peaks (=scary atmosphere). Aberdeen har en jättefin lång och mäktig strand, men det blåser non-stop och vattnet är isande kallt. Vågorna gick höga och vi sökte skydd i närmsta café (som inte luktade mystiskt, flottigt matos - ratade tre stycken). Min latte var fantastisk och min chokladkaka supergod. Nöjda och glada hoppade vi på bussen - åt fel håll. Något försenade knackade vi på hos tvillingbror Philip. Jag granskade noga, men kunde inte hitta en endaste liten likhet dem emellan. Familjens hund Fergie och jag fattade tycke för varandra. När vi en halvtimme senare tackade för oss hade min klänning förvandlats till en pälsklänning. Skiter la jag i tänkte jag käckt, men blev mindre kaxig när det visade sig att Fergie kräkts två ggr samma dag. Philip körde oss till puben The Grill. Till helt nyligen var the Grill en "male only" och min sökande blick kunde inte heller finna ett kvinnligt ansikte, men däremot en näsa som var otäckt lik Colins: storebror Keith. Tidigt följande morgon var det dags att säga farväl till oljestaden Aberdeen. Stonehaven, Montrose, Arbroath, Dundee, Leuchars, Kirkcaldy, Inverkeithing, Haymarket and our next stop is Edinburgh Waverley.            

Världens gladaste bäbis

Bucksburn

Puben från det förgångna

The Beach

Min kisse

Det här är min kisse (och min mammas kisse). Jag tycker massor om min kisse. Min kisse är tjock och mjuk och kelig och kan inte jama. Jag klappar och fjäskar och pratar med kisse. En gång viskade jag till och med "I love you" till kisse. Kisse ligger väldigt högt på min tio-i-topp. Vi tog en promenad i solen kisse och jag. I hagen gick tjuren. Kisse stelnade till, jag slutade andas och tjuren började sakta avancera mot oss. Kisse sprang, jag sprang och tjuren sprang. Hagen tog slut; vägen tog inte slut och kisse och jag kunde pusta ut. Kisse tycker inte om att vara med på bild. 

Scott Monument

Det regnar idag; sådant där regn som man blir så blöt av. Småregn som liksom omsluter en och man inte kan skydda sig emot med paraply. Annat var det igår. Solen sken och hela kroppen bara spritte av iver att komma ut och iväg. Det fikades och det shoppades och hux flux stod vi vid foten av the Scott Monument (minne till Sir Walter Scott). Till priset av £3 fick vi klättra upp för en klaustrofobiskt trång spiraltrappa. Det var värt pengarna och obehaget. Utsikten var oslagbar. 

Monumentet

På väg upp

                                                 

Spiraltrappan

Balmoral Hotel, Calton Hill och havet

Prince's street sett uppifrån

Slottet

 

Hallelujah moment

Nu har det hänt. Jag har uppnått cupcakenirvana. Harvey Nichols. Marshmallows and toffee. Glitter. Yum yum. Till det ringa priset av £2.75....

Visst är den vacker!!

Svenskt

"Och årets nobelpristagare i litteratur är....Tomas Tranströmer". Då började jag gråta. Inte för att TT fick priset eller för att xx inte fick det eller för att Peter Englund har en sådan ljuv röst, utan helt enkelt för att det är något så svenskt över hela företeelsen. Det talades om snö i Lappland. Mitt hjärta började slå lite snabbare och jag omslöts av julkänsla och vinter - svensk jul, svensk vinter. Heja Sverige!

  

Mys, fika och bok

En annan är liksom van vid att tillbringa x antal timmar utanför hemmets trygga väggar. Får hon inte det blir hon väldigt rastlös. Bästa medicinen är en tur till stan eller en promenad i parken och gärna i kombination med en fika. Dagens mål var centrum och efter kläd- och prylspan i diverse affärer hamnade jag i bokhandeln Waterstone's. På tredje våningen hittade jag en ovanligt mysig Starbucks. En mellanlatte, en liten kaka, en bra bok och Tesa mådde som en prinsessa.

På hemvägen slank jag in på Paperchase som säljer pennor och papper och en massa andra pryttlar. Det glittriga julbordet sög tag i mig. Jag fick verkligen lägga band på mig för att inte köpa en hel säck med jul. Åhh vad jag älskar färg och glitter och ljus!!!

På tur

När solen lyser från klarblå himmel väljer man gärna bort gymet för att istället packa ryggan, snöra kängorna och ta 44an till The Pentland Hills. Fem timmar och fem berg senare var jag helt slut, men också alldeles bubblig och lycklig över alla intryck och den extrema ansträngningen. Bilderna får tala för sig själv.   

Det här blir en enkel match...

Blåsigt på toppen av West Kip

Bääää

"Yay, I did it" 

Snart framme

The Kingdom of Fife

Det blev sommar. Då kan man ta man bussen över bron över sundet till Konungadömet Fife. Där bor Karen och Stuart. Karen har bil, en grön bil. Den susade förbi nedgångna och fattiga gruvsamhällen och bromsade in först då den kände vittring av Elie. Elie är pittoreskt och gulligt och väldigt brittiskt. Det mest tilltalande en varm sommardag i slutet av september (!!!) är dock dess underbara sandstrand. På en sandstrand kan man ha picknick på en grön ikeafilt, men man kan framför allt ta av kängor och strumpor och låta sanden sila mellan tårna. Jag var i himmelriket.  

Dagen var ännu inte slut utan vi styrde kosan mot nästa löjligt söta by, St. Monans. Och nästa, Pittenweem. Och nästa, Anstruther. I Anstruther hittar man hela Storbritanniens allra bästa Fish & Chips. Efter 30 minuters köande fick även jag möjligheten att sätta betyg. Friterad fisk, pommes och ärtmos.... 

Edinburgh vs Göteborg

Gränd

Det är nästan exakt två år sedan jag besökte Edinburgh för andra gången. Första gången var med mamsen, papsen och brollan när jag var 4, men mina minnen från den resan är väldigt bleka. Vad jag minns är att Lill-Tesa, som hellre lekte med bilar än dockor, kom hem med en medeltida rustning i plast. Lill-Tesa var vansinnigt nöjd. Stora delar av centrala Edinburgh byggdes runt sekelskiftet 1700-1800. Gatorna är kullersten och husen är grå. Och så upplevde jag stan vid mitt andra besök. Den var grå och allt såg likadant ut. Jag var inte imponerad. I fredags var vi på utflykt. Vi vandrade runt i rikemanskvarter, studentkvarter, skumma gränder och parker och det var då det slog mig att jag tycker här är fantastiskt vackert. Att jag en gång tyckt annorlunda är mig en gåta, men samtidigt är de bästa upplevelserna de som växer på en successivt. Edinburgh, du är helt ok. Göteborg, du är alltid bäst.              

Slott

Sköna hem #1

Idag är det "hemma hos" Teresa & Colin. Istället för en flott och trendig 2:a  på 42 i Göteborg bor jag nu i en superstor 1 bedroom flat (2:a på svenska) i Edinburgh. Hyrlägenheter i Storbritannien är oftast möblerade och så även denna. Smakfullt och lyxigt? Knappast. Billigt, rangligt och lite skitigt? Japp!!! Titta och njut! 

Kök med utsikt över bakgården. Trevligt när man diskar.

Sovrummet

Finrummet med utsikt över gatan och typiskt bay window.

Hallen

Bada badkar

När man sätter på värmen får det två konsekvenser. Det blir lite behagligare att leva, men dessutom blir duschvattnet kokhett. Från att växla mellan hett och kallt (se Edinburgh live) blir vattnet nu konstant supervarmt och duschen helt enkelt obrukbar. Vanligtvis börjar jag skrika av frustration, men denna gång sansade jag mig och valde bad framför dusch. Varmvattenkran, kallvattenkran och lite bubbel. Att ta det lugnt och koppla av är inte riktigt jag, men jag gillar att testa saker och undersökte därför hur det är att ligga kvar i badet när vattnet sugs ut i det okända. Wow! Från att vara lätt som en fågel förvandlades kroppen successivt till en tjock flodhäst. Det var en superhäftig känsla. Sen ropade jag på assistans. Handduk tack!  

                                                                                                                                               
Efter tvagning var det dags för bio. Spionhriller är inte vad jag väljer i första hand, men när filmen är regisserad av en svensk och dessutom av en svensk som gjort bra film tidigare (Låt den rätte komma in) var jag inte nödbedd. Bredvid oss i salongen satt en drogad snubbe, som vred på locket till sin drickamugg oavbrutet i två timmar. I-å-i-å-i-å!!! Jag var en hårsmån från att kasta min vattenflaska på honom För övrigt var filmen helt okej. Som avslutning på lördagkvällen gick vi till en skitsnygg bar som heter the Voodoo Rooms.  

Fotograf okänd

Fotograf Teresa Wiesler 

Portobello Beach

Blir man badsugen when in Scotland skulle jag rekommendera en tur till medelhavet (eller varför inte bästkusten). Vill man se havet och nästan blåsa bort kan man ta bussen till Portobello Beach. Utflykt ligger högt på min "bästalista" och när solen skiner måste man ju "passa på". Vi promenixade i motvind och tog sen en half pint och spelade kunskapsspel (väldigt brittiska frågor) på en pub (se grön mysfåtölj). Här vill jag påpeka att jag vann både med och utan handikapp mot en hyfsat påläst skotte :-). Jag vill tacka Kalles julafton och Ivanhoe för det. Tack! Efter nederlaget behövde någon trösta sig med flott och salt. Rusig av segeryra och storhetsvansinne spelade jag upp ett helt pund (!!!) på enarmade banditer och galoppbanor i en amusement arcade, som förutom att göra en LSD-yr av allt flimmer verkar vara ett tillhåll för traktens pensionärer. Dagen avslutades i Musselburgh (se flod och nyfiken tonårsmås) där vi tittade till Colins vän som passade 14-åriga katten Holly. Colin gick loss på familjens piano och jag länsade hallonbuskarna. I det stora hela en riktigt schysst utflykt.  

Edinburgh live

Nu är jag här som synes. I vilket annat land hittar man ännu separata kranar för varmt och kallt vatten!!! Dessutom är det något fel på duschen. Vattnet är antingen iskallt eller skållhett. Trycket kan jag inte klaga på i alla fall. Jag får väl ta seden dit jag kommer och bada istället för att duscha...