Tottenham

I soffan. På TV Stoke-Tottenham. Tottenham har börjat ligan uruselt. På 80-talet spelade Glenn Hoddle i engelska landslaget. Av någon outgrundlig anledning tyckte jag att han var en härlig lirare och började därför hålla på Tottenham där han spelade. Jag lyckades t.o.m få min mor att gå med mig till White Hart Lane. Jag var överlycklig. Tottenham inte bara vann. Glenn gjorde mål dessutom (kollade jag i det jätteöverarbetade album jag gjorde efter den London-resan, jag hade tryckt in all möjlig skit såsom en tepåse???). Under samma årtionde tyckte jag att följande fotbollspelare var fina att titta på: Torbjörn Nilsson, Paulo Rossi, Pierre Littbarski och Maradona. Hur tänkte jag? Torbjörn Nilsson står jag för. Han är fortfarande ganska söt, men de andra. Maradona var en fantastisk fotbollspelare, men hur såg han ut? Som en liten köttbulle med krulligt svart hår i frisyr á la Bobby Ewing. Jag läste precis att Glenn Hoddle fick sparken som förbundskapten för att han sagt att handikappade betalade för sina synder i ett tidigare liv. Vilken fruktansvärt otäck människa. Jag har fortfarande ett gott öga till Tottenham. Man U ska ju alltid vinna, men det får gärna gå okej för Spurs. Jag var dock inte ledsen när Berbatov lämnade dem för mitt lag. Kommer jag om 10 år fråga mig hur jag kunde tycka att Berbatov, Ronaldo, Sergio Ramos m.fl. var guds gåva till kvinnan? Jag säger det igen: Teresa, skaffa dig ett liv :-). Med 10 minuter kvar ser det ut som att Tottenham förlorar idag igen. Jaja. Vi vann ju igår och både Berbatov och Ronaldo gjorde mål!!!!!