Krigsskada

Idag är jag allt lite spak. Vaknade i morse och det värkte i högra halvan av huvudet/ansiktet. Det är väl min gamla skada från Zell am See som gör sig påmind. Den som tyvärr har mindre med skidåkning och mer med Strohrom att göra... Det låter ju snyggt att ha värk i en gammal skada, men smärtan har förmodligen mer sin grund i att jag nu nästan helt har slutat jobba och därför hamnat i ett ingenmansland och det känns minsann lite otäckt (och då får jag ont i kroppen någonstans...). Alternativ 3 är att vi firade in julen på Swedish Taste med jobbet igår. Vi inledde kvällen på kontoret med bubbel och klappar. Jag hamnade i fokus, vilket inte är min favoritposition, och hällde i mig drickat lite extra snabbt. Sen vevade jag ihop en mandelkräm till efterrätten. Maten blev fantastiskt god. När vi väl kom fram till desserten och mitt bidrag var jag proppmätt och hade bedövat smaklökarna med vin (men den var säkert jättegod för jag är ju kung i köket...). Det hölls lite tal och jag kände plötsligt att det bara MÅSTE jag också. När vi avslutat kaffet och avecen och det började bli dags att tänka på refrängen då reser jag mig upp och börjar vifta med armarna som en albatross som har problem med flygtekniken. Jag stirrar rakt ner i golvet och blurrar ut något som ska föreställa tack för mig och guuu vad ni är bra. Ingen skulle vara nöjd med det talet, men skit samma, det kändes ändå rätt att säga något även om jag framstod som ett pucko. Nu hägrar nya äventyr????