Beroende

När mitt liv är speciellt tråkigt, ointressant eller jobbigt går jag oftast in i besatthet av något. Nu är det fotboll i allmänhet och Man Utd i synnerhet. Jag ser alla deras matcher. Missar jag en match går de alltid i repris. Jag har gått tidigare från jobbet (bara lite...), gått upp mitt i natten en vardag och valt bort umgänge för att se en repris. Matchdagar bär jag på en obehagskänsla fram till matchstart då känslan bryter ut i frossa så att jag tror att jag är sjuk på riktigt. Sedan är jag som en spänd fjäder fram till domaren blåser av matchen. Förlorar vi eller spelar oavgjort är jag otröstlig (ja jag har lipat). Vinner vi känner jag lättnad och inte glädje. Jag har vissa tix för mig under matchen och jag måste ha min Ronaldotröja med mig i soffan. Jag kan fortsätta rapa upp dumheter med risk för att framstå som störd. I lördags gick det över styr när Everton tog en pinne av Utd. Det var inte kul längre utan det slog mig att mitt beteende börjat likna en beroendes. Dags för avgiftning...