Ähhhmmm

I fredags skulle jag undervisa min efterträdare lite snabbt och effektivt i 3 timmar. Jag lovar, jag ägnade en kvart åt att säga ähhmm. Visst, har man inte förberett sig så måste man ju tänka efter, men var jag tvungen att fylla ut mina tankepauser med ähhhmm. Jag blev jättestörd på mig själv och mitt irriterande ljud, men kunde inte hejda mig. Varför denna rädsla för ett ljudlöst tankeuppehåll???

Inledde lördagen med ett step up pass, step up basic. Ett enkelt pass alltså. Jaha, då blir jag väl inte trött, men bättre att träna än att inte träna alls tänkte jag lite lagom kaxigt. Jag rann bort av svett och snubblade på brädan i slutet. Försökte lite diskret torka bort svettfläckarna på golvet. Jag var riktigt nöjd med passet, men gjorde ett fatalt misstag. Jag drack inte tillräckligt under passet. Huvudvärk. Aj, vad ont jag fick. Jag knaprade i mig piller både hemma och hos Marie senare (smaskiga barntabletter med smörkolasmak), men inget hjälpte. Jag fick en go, blöt puss av min supersöta guddotter och åkte hem till min tomma deppiga lägenhet. Plågade mig med att titta på reprisen av Man U's förlustmatch mot Arsenal. Helt objektivt (hihi) bedömer jag jag att Man U var värda oavgjort eller t.o.m vinst faktiskt!!!

Idag har jag jobbat. Min chef, som håller på Arsenal, kom in och gjorde V-tecknet. Tyket. Rätt sorgligt att 3 av 10 anställda var på jobbet en söndag. Ajajaj. Huvudet molar oroväckande igen. Varför nu då? Förmodligen för att Chelsea slog Blackurn och my least favourite football player Anelka gjorde alla (2) mål. Blää säger jag.