Indiana

Blev lite smålullig av föräldrarnas alkoholtunga glögg, som jag smuttade på medan jag tittade på inspelad Fotbollskanalen Europa. Man Utd's vinst över City kändes ännu lite skönare. Cristianos helt obegripliga volleyboll-block i Citys straffområde framstod nästan komisk och jag skrattade t.o.m åt en kommentar från Patrik Ekwall. Vilken fantastisk glögg. Mer julmys än så blir det nog inte hemma hos mig. Jag har aldrig varit mindre sugen på jul än vad jag är i år. Försökte bygga upp lite julkänsla i Fässbergskyrkan igår. Det funkade tillfälligt. Bereden väg för herran, Gläd dig du kristi brud. Jag tog verkligen i. Utanför kyrkporten möttes jag av det alldeles speciella Göteborgsregnet. Det som nästan är mjukt och verkar komma från alla håll, men inte riktigt märks och som tränger sig igenom allt och man blir pisseblöt.

Jag var barnvakt i lördags. Det började på bästa sätt med att Elvira snubblade på något julkrimskrams, slog knät och stortjöt. Ragnar stämde strax in då krimskramset gick sönder. Klara tittade storögt på medan hon kramade kvällen favoritleksak, den spelande, rockande och blinkande julälgen. Snart var alla glada igen och Ragnar kunde stolt berätta att vi skulle se samma film som förra gången. Vadå förra gången undrade jag eftersom jag inte i min vildaste fantasi kunde tro att jag skulle behöva genomlida Indiana Jones EN GÅNG TILL. Jodå. Eftersom Ragnar ville att jag skulle läsa texten kunde jag inte smygsova genom filmen som förra lördagen. Klara var kvällen piggaste (mig inkluderat) och somnade sist (20 över 10) efter tre flaskor välling. Jag var grymt nöjd. Kidsen hade alla tre varit hur rara som helst, inte tjatat om föräldrarna och nu sov de. Lite vin och en film och livet var på topp. The Big Lebowski. Om jag ändå kunde ha samma avslappnade attityd till livet som El Duderino. Strax efter 2 kom bror och svägerskan hem. Vi hann säga hej när Klara började hojta. Jag krängde snabbt på mig jacka och skor och sprang. Mitt vikariat som förälder var över för denna gång.