Jag är alldeles salig. Jag har varit på riktig fotboll. Senaste matchen jag såg live var Blåvitt-Elfsborg 2007 när Blåvitt vann allsvenskan. IFK vann med 1-0. Detta gladde mig givetvis enormt mycket. Ännu roligare hade det varit om vi hade hunnit in på (nya) Ullevi innan IFK nätade... Vinsten värmde lite extra då jag var där med en Elfsborgare - Karin!!! Ullevi var fyllt till kanske en femtedel och stämningen var därefter. Emirates var inte fullsatt idag, men det gjorde inget. Atmosfären, stämningen och känslan var helt underbar. Jag och Arsenalsupportern James småsprang till arenan samtidigt som vi "värmde" med varsin Stella (som tydligen mest alkisar dricker för att det är så hög procenthalt...). Våra platser var högt upp på ena kortsidan. Det svindlade nästan för mig när jag tittade ner på planen och ut över arenan och alla fans och rödvita flaggor. Om det ändå vore Old Trafford tänkte jag och klappade på emblemet på min väl dolda Man United-tröja. Eftersom matchen gällde semi-finalplats i FA-cupen mot Chelsea kunde jag med gott samvete ivrigt heja fram Arsenal. Hull ledde oförtjänt med 1-0 i halvtid när James kutade iväg som en iller för att köpa varsin pint att drickas ur det charmiga materialet plast. Tack och lov vände Arsenal matchen i 2:a halvlek och vann med 2-1 (efter mål av van Persie och Gallas). Nu riskerar jag inte att anses som otursgumma och får förmodligen följa med på fler matcher. Jättegärna!
Förlåt alla kära läsare som hatar fotboll. Jag lovar dock musiktema inom en snar framtid eftersom jag ska ta min första sånglektion på engelsk mark nu på torsdag. Spännande (för mig i alla fall)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar