Vaknade med ett ryck av att Mildred slog på kattluckan och sen hoppade upp i sängen och landade på mig. Yrvaket snubblade jag upp för att kontrollera att luckan verkligen var låst. Allt verkade dock vara ok och jag la mig igen. Snart hördes ett väldigt oväsen från altanen, vilket följdes av ett fasansfullt skrik, som verkligen gick genom märg och ben (som det heter). Det slutade först när jag travade ut i köket ännu en gång. Det var räven som var på besök. Den (eller en kompis) har visat sig på gatan och i trädgården några ggr så jag förstod på stört vad det var, men aj vad obehagligt det var. Jag kröp ner under täcket igen, men kan inte påstå att jag sov särskilt gott resten av natten. I somras, på landet, vaknade jag när ett rådjur luftade lungorna. Det låter som när en människa grillas på glödande kol. Rävens skrik låter faktiskt ännu otäckare (typ att dra ut naglarna kan jag tänka mig är snäppet vidrigare).
Mitt lilla rum på Highbury Quadrant (lite problem med prepositionen där…) behövde en växt för att bli lite gladare, trevligare och få lite mer liv. Jag förstod inte varför det var så svårt att hitta en växt, men insåg snart att engelsmän inte verkar pryda sina hem med växter och blommor i samma utsträckning som vi. Nu vet jag varför. De dör i deras snålt uppvärmda hem. Jag var ”hemma” igår för att hämta ett ombyte kläder. Mitt rum har stått kallt sedan i onsdags. Min lilla söta, gröna växt har dött, har dött kölddöden. Snyft!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar