Mildred & Jag

Vad trevligt det är när ens vänner vill hälsa på mig här i London. Per gled in med Ryanair i onsdags och lämnade ön igår. Han tog med sig svensk vinterkyla, men verkar som tur är ha tagit med sig den tillbaka till mitt moderland. Eftersom jag är husvakt åt Åsa och kattvakt åt Mildred kunde vi bo i en härlig och rymlig lägenhet. Mildred är en jättesöt liten svart kisse, som håller mig sällskap nu när Per åkt och Åsa tillfälligt lämnat stan. Mildred är inte som alla andra katter. Hon vägrar nämligen dricka vatten ur en skål på golvet utan vill helst dricka vattnet rinnande från badkarskranen. Här finns ett fräscht och varmt badrum med ett inbjudande badkar och en dusch med himmelskt tryck. Britter är besatta av badkar och jag kan förstå varför om man bara tvättar sig en gång i veckan (tar ju ett tag att lösa upp smutsen) och man är inkapabla att tillverka duschar av svensk standard. Jag slängde ut Mildred och fyllde karet med hett vatten uppblandat med Hollys godisdoftande bubblor och bara njöt. Teresa och pensionärerna använder duschmössa. Eftersom jag är lite kortare än genomsnittet halkade jag ner i karet och fyllde halva duschmössan. Att håret blev blött störde mig inte lika mycket som att det gjorde mig uppmärksam på hur fånig jag måste se ut i duschmössa. Jaja. Ännu en gång visar det sig att livet är lite enklare och roligare för de som inte är knattekorta. Om jag vore 1,60 eller mer hade jag haft chansen att bära fanan när Manchester United möter Inter på Old Trafford på onsdag. Nu hindrade det inte mig att anmäla mig till tävlingen (jag är ju faktiskt 1,585…..) och jag har redan förberett vad jag ska göra/säga/se ut när jag träffar Ronaldo, Berba, Zlatan och de andra grabbarna. Skulle jag mot förmodan (!!!!) inte få äran att leda ut Man Utd på Old Trafford så kan jag i alla fall se fram emot en Old Trafford tour på torsdag. Japp, nu ska det bli av. Nu åker jag till Manchester. 4,5 timmar på tåget (tur och retur) bara för att få komma lite närmre de röda djävlarna :-).