Då var morgonens ritualer överstökade och hoppsan, klockan är kvart i 12. Som varje morgon snoozade jag i en timma tills jag hörde gnisslet och smällen från järngrinden när min sydafrikanske flat-mate äntligen gick till jobbet. Då kastade jag mig upp och nerför trappan för att sätta på elementet i TV-rummet innan jag förberedde frukosten bestående av kaffe (Lavazza i pressbryggare) och flingor och frukt i yoghurt (varierar faktiskt yoghurten ibland...). Sen satte jag på mig ännu en tröja, mina fingerlösa vantar och element nummer två (kallare inne än ute...) och satte mig till rätta vid frukostbordet med gårdagens Observer (oftare en gratistidning som endast innehåller skandaler och skvaller om Kate Moss). Uppför trappan igen och på med mina mjukis-Nike (lite tjockare collegematerial med fickor som vissa nötter har på sig när de går på gatan som vanliga människor), vindjacka, mössa och I-pod och ut i solen och den bitande vinden. Varannan dag försöker jag gå en power-walk i Clissold park (jag "glömde" mina joggingskor i Sverige). Det börjar bli erbarmeligt långtråkigt, men piggas upp av diverse udda karaktärer som även de frekventerar parken. Dagens trumfkort var det svartklädda och piercade paret i 20-årsåldern som knäckte upp varsin Stella (fylleölet ni vet) klockan 10 på morgonen. Mer tragiskt än roligt givetvis. Annat man kan rynka på näsan åt är alla hundar och hundägare som springer alternativt bajsar framför fötterna på en. Häromdagen var där ett par som var extremt nöjda med sig själva och trodde de ägde hela parken. Hon var söt och hade keps, tofs och för kort tröja och han hade attityd. De stod mitt på gången, dvs i min promenadväg, och boxades mot mitsar. Nästa varv låg de över gången och gjorde sit-ups. Efter fyra varv är jag inte trött men utråkad och skuttar hemåt. Dags att träna min trötta axel med sopborte (skivstång), vattenflaskor (hantlar) och gummiband (gummiband) enligt ett program jag fått av min sjukgymnast mjukis-Anders. Oftast får Annalisa titta på när jag lyfter och drar eftersom hon på italienskt vis går upp runt 11 varje morgon... Dags att göra något vettigt :-)
Hade jag varit neutral hade jag tyckt att det var spännande och kul att det är nerv i Premier League igen efter Man U's katastrofala förlustmatch mot Fulham. Den visades inte på TV utan jag följde den via minut-för-minut rapport på internet samtidigt som jag drack en helt verdervärdig juice. Varför är alla så upphetsade över granatäpple? Kan det nyttiga verkligen kompensera att man blir illamående och deprimerad eftersom juicen smakar apa (dyr var den också)? Vi låg snart under med 1-0 efter att Paul Scholes blockerat en boll med händerna framför mål. Det innebar straff och rött kort. Det kändes kört och jag försökte pigga upp mig med svensk humor på youtube. Det gick inget vidare. Henrik Schyffert's dansmoves föll platt och matchen avrundades med ännu ett fulhammål, skadad Berbatov och utvisad Rooney. Vad händer med "mina" killar? Tack Tottenham för att ni läxade upp Chelsea, men shame on you Aston Villa som släppte in 5 bollar mot Liverpool. Men vi leder ligan fortfarande. Vi klarar det här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar