Theatre of Dreams Tisdag 2009-02-03

Nu har jag inte varit på min fotbollspub Bank of Friendship på länge (1,5 vecka). Det är så fantastiskt mycket trevligare att titta på fotboll på lokal med en halv Guinness jämfört med att sitta hemma i soffan med en kopp kaffe. Enda negativa är att jag inte lika öppet kan visa mina sympatier för Man Utd. Första matchen jag såg var Utd-Chelsea. Londonlag tänkte jag lite nervöst (kan tilläggas att jag bor i Highbury, granne med gamla Arsenal stadium), men majoriteten verkade heja på mitt lag och jag vågade tjoa eller i alla fall knyta näven när vi satte 3-0. Jag förstod senare av min fotbollsguru Alan att det snarare var ett tecken på hat mot Chelsea än kärlek till Man Utd. Tredje matchen var FA-cupmatch mot Tottenham. Hej! Hur är läget undrade killen bakom disken och började hälla upp en Guinness innan jag hann säga något. Den stumme svarte mannen som alltid sitter vid baren sköt över en handskriven lapp: ”you do love your football, not that it matters, but which team do you support?” och jag kände att jag var avslöjad, men dessutom att jag vågade bli mer expressivt arg eller glad. Jag kanske inte ska gå så långt att jag tar på mig Ronaldotröjan, men jag blir nog inte nedslagen om jag hojtar ett JA! när vi gör mål. Det enda lilla negativa med Bank of Friendship är att en av stammisarna, som givetvis har sin givna plats nära TV’n, luktar gammal skunk. Ibland får jag andas i tröjan. Dessutom får han utbrott då han orerar rakt ut mot ingen specifik. För övrigt har det gått bra för Utd sedan jag flyttade hit. Vi leder ligan och både Berbatov och Ronaldo visar framfötterna. Härligt!!! På söndag är det match mot West Ham. Då ska jag nog gå till puben. Bäst jag tar en halv Guinness, verkar vara turölen.