En säljares våta dröm Fredag 2009-02-06

Tog en tur till Selfridges igår. Jag hade en plan innan jag åkte att jag skulle köpa tandtråd, huvudvärkstabletter, rakblad och inget mer. Dessa inköp var avklarade redan innan jag gick in. Som i alla varuhus så landar man direkt bland parfymer, smink och uppiffade flickor. Det tog 2 minuter innan jag blev stoppad av en uppspacklad tjej från Yves Saint Laurent som undrade om jag hade tid för konsultation. Det är här jag ska säga nej tyvärr, men om det är något jag har så är det tid så jag sa ja. Hon trycker upp mig på en pall och samtidigt som hon pladdrar om fukt och porer och lyster så kladdar hon på mig en massa krämer och jag ler och säger åhh vilken skillnad och det ser jättebra ut. Hon avslutar med deras ”storsäljande” mascara. Grace som hon heter har själv helt fantasiska fransar, som faktiskt ser äkta ut. Jag inbillar mig samma resultat, men mina blir bara hopklumpade till spindelben och jag ser bara billig ut, men säger givetvis åhh vad fint…. Jag gick därifrån med 2 produkter. Fatta! Lite spak, men konstigt nog inte helt missnöjd lämnar jag Selfridges och går av någon outgrundlig anledning in på Debenhamns som ligger bredvid. 2 minuter senare är jag i klorna på Michelle från Clarins som säger att jag absolut inte behöver köpa något. Hon bjuder på varm choklad och jag svettas ymnigt i linne, undertröja, tröja, extratröja, duffel, halsduk och eventuellt av den mystiska krämen Grace smetat på mig tidigare. Michelle kladdar inte på mig och är klart mer behaglig än Grace och det är kanske därför som jag lämnar Debehamns med en nattkräm (jag (Michelle) rekommenderar att inte använda dagkräm på natten), men dessutom ett gäng med prover. Varför blir det så här? Kan jag inte gå in i ett varuhus utan att bli skinnad?

Som bonus kan jag idag presentera 1 bild på mitt inte alltför roliga rum, men så här bor jag!!!!!