Död spindel Tisdag 2009-02-03

Sa jag att det betyder otur att döda en spindel eller? Inga katastrofer har ju inträffat idag, men smärre incidenter som förmörkat min dag. I min iver att pigga och piffa upp mitt bleka rum köpte jag lite bilder och häftmassa. Idag upptäckte jag att häftmassan lämnar fettfläckar. Hurra! Små mörka fläckar över hela rummet, som säkert kommer att uppskattas av hyresvärden Hong. Där försvann den depositen??? Jag gnuggade på några och har nu istället för mörka, små fläckar stora, ljusa märken. Efter denna trista upptäckt var det dags för promenad i Clissold Park med Åsa och Scott. Några meter in i parken fick jag vända eftersom min mage var på riktigt dåligt humör (fettfläckarnas fel) och istället lägga mig i fosterställning på min säng där jag ytterligare kunde begrunda fläckarna och hur jag skulle göra mitt rum mysigt och ”hemma” utan häftmassa. Magen repade sig. Sommaren 1996 bodde Karin och jag på andra sidan av Finsbury Park, vid andra ändan av Green Lanes som passerar alldeles utanför. Varför inte göra en utflykt i mörkret och kylan på de isiga och knaggliga trottoarerna i mina genomblöta skor med saltränder på? Lagom till Sainsbury’s slog blodsockerfallet till och världen kändes genast väldigt jobbig. Jag kan inte riktigt tänka och handla rationellt när jag får det, men jag lyckades köpa en banan som förlöste mig och jag tog mig hemåt och var trots allt rätt nöjd. Laga mat är kanske ingen favoritsysselsättning. Laga mat i ett iskallt kök med slö kniv är ännu mindre inspirerande. Att slå sönder sin nya pressbryggare under matlagningen är förfärligt jobbigt. Jag blev verkligen jättedeppig. På nyheterna kunde de glädja med mer snö i slutet av veckan….Varför, varför, varför snöar det när jag är här? Varför förföljs jag av dåligt väder? Fast det ser rätt skojigt ut när folk halkar på isen, hihi (OBS! Ingen som skadade sig).