Hej på dig du!

Såg ett program som återgav och diskuterade helgens europeiska fotbollsmatcher. En av programledarna fyllde år. Då slänger de andra fram näven och säger "hej på dig du"! Är det en grabbgrej? Är grattis ute? Eller är det lika nördigt som att säga "gott mos"?

Jakten är över. God utdelning. Jag kom lagom till den fruktade Ulvanässkallen som sträcker sig över ett stort och brett område. Underlaget är till större delen mosse. Det har regnat en del på sistone. Det var blött. Väldigt blött. Vid första vattendraget missbedömde jag avståndet något och lyckades fylla båda stövlarna med sumpigt brunt vatten. Mitt val av jeans var inte särskilt genomtänkt. Jeans stöter INTE bort vatten om någon nu trodde det. Jag var snart blöt ända upp i rumpan. Det började regna. Med luvan på hörde jag inte ropen från mina drevgrannar. Luva av. Tur att jag hade vattenfast mascara... Jag är förmodligen släkt med drygt hälften i laget och jag har varit med ganska många ggr. Trots det verkar ingen veta vad jag heter utan jag gick under namnet "hon som galer". Min sysling var snäll och meddelade via radion (säger man inte walkie talkie längre eller honki tonki som jag sa - väldigt länge) att jag har ett namn. Teresa är ju alldeles för exotiskt. Det blir Terese istället. Jag hatar det namnet. Jag vet att det är barnsligt, men jag tycker att det är lite nonchalant. På sjukhemmet jag jobbade en gång gick jag under namnet Greta. Det var helt okej. De flesta var över 90 och senildementa!!! Känner mig lite småkrasslig efter badturen. På kvällen när jag softade i soffan kliade jag mig i nacken och hittade ett dött spindelliknade djur i håret. Fräscht. Nu har jag små kliande knölar i nacken. Lovely! Är det värt det? Ja faktiskt! Man mår väldigt gott i kropp och själ efter en heldag i naturen. På söndagen drev vi genom mer vanlig skog. Solen tittade fram samtidigt som jag hoade mig genom höstfärgad bokskog. Jag blev alldeles varm och härlig i hela kroppen. Meningen med livet?