Det skulle betas av släkt före avresan till Konungariket Sverige. Första anhalt var Perth och syster Cherie, världens gladaste Alastair (1,5) och två nyligen anlända syskonmarsvin med de pälsbeskrivande namnen Ginger och Nutmeg. Bror Colin fixade med datorn medan Tesa konverserade och agerade lektant. Resten av släkten bor i och utanför Aberdeen där Colin dessutom är född och uppväxt. Den kallas även den grå staden och det var också vad som mötte mig när vi gled in med tåget: grått, grått, grått!!!! I rasande fart besökte vi farbror Richard och faster Helene i Banchory, som efter en snabb kaffe körde oss till moster Anne och farbror Peter i den nya röda, glänsande jaguaren. Efter två glas vin på fastande mage fick det bli snabbmiddag på McDonalds innan det var dags för pubrunda med Ian och Matthew. Pub nummer tre var säkert jättetrevlig, men nu var Tesa zombietrött och okontaktbar. Dag två inleddes med en bussresa till Bucksburn som är Colins motsvarighet till Toltorpsdalen. Till skillnad mot mina barndomstrakter finns där en pub - förstås. Det var som att kliva in i en tidsmaskin till 70-talet alternativt ett avsnitt ur Twin Peaks (=scary atmosphere). Aberdeen har en jättefin lång och mäktig strand, men det blåser non-stop och vattnet är isande kallt. Vågorna gick höga och vi sökte skydd i närmsta café (som inte luktade mystiskt, flottigt matos - ratade tre stycken). Min latte var fantastisk och min chokladkaka supergod. Nöjda och glada hoppade vi på bussen - åt fel håll. Något försenade knackade vi på hos tvillingbror Philip. Jag granskade noga, men kunde inte hitta en endaste liten likhet dem emellan. Familjens hund Fergie och jag fattade tycke för varandra. När vi en halvtimme senare tackade för oss hade min klänning förvandlats till en pälsklänning. Skiter la jag i tänkte jag käckt, men blev mindre kaxig när det visade sig att Fergie kräkts två ggr samma dag. Philip körde oss till puben The Grill. Till helt nyligen var the Grill en "male only" och min sökande blick kunde inte heller finna ett kvinnligt ansikte, men däremot en näsa som var otäckt lik Colins: storebror Keith. Tidigt följande morgon var det dags att säga farväl till oljestaden Aberdeen. Stonehaven, Montrose, Arbroath, Dundee, Leuchars, Kirkcaldy, Inverkeithing, Haymarket and our next stop is Edinburgh Waverley.
 |
| Världens gladaste bäbis |
 |
| Bucksburn |
 |
| Puben från det förgångna |
 |
| The Beach |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar